Filed under: matavfall
Holgers är ett riktigt mysigt gammaldags konditori på torget i Säffle. Och sedan ett par år tillbaka har jag adopterat det!
Nja, inte så att jag sitter och fika jämt (fast det skulle vara lyxigt!) men att jag hämtar all kaffesump därifrån. Och det blir förvånansvärt mycket! Minst ett par stora hinkar i veckan, 20-25 kilo tippar jag.
Jag erkänner att jag var lite nervös när jag frågade första gången — skulle de tycker jag var en galning som går och rotar i andras sopor? Men nej. De var glatt överraskad, tyckte det var riktigt kul att kaffesumpen skulle komma till rätta. Sedan dess har de tömt all kaffesump i en hink under diskbänken där bak. Och varje vecka hämtar jag hinkarna. Svårare än så är det inte. Och det har blivit en trevlig liten veckorutin på köpet.
Nu har det blivit mycket kaffesump i trädgården hemma hos oss under de två åren! I början gjorde jag en Bokashi blanding ut av det men för att förenkla livet strö jag bara ut hinkarna direkt nu. Sköljer dem och slänger in i bilen till nästa turen. Det finns tydligen många delade meningar om kaffesump i trädgården men jag tycker det funkar bra till det mesta.
På vintern får buskarna var sin hink i tur och ordning, kaffet ligger som en brun klump tills det snöar igen. Till våren sprider jag bara ut klumparna under buskarna, så värst mycket jobb är det inte.
På sommaren tömmar jag hinkar direkt i rabatterna, de får alla sin kaffekick under säsongen. Rätt mycket kväve är det nog, det märks att växterna mår bra.
Men igår stod jag där med så många hinkar att jag visst inte vad jag skulle göra med dem. En hel skottkärra full med kaffesump — skulle ha tagit kort det såg så lustigt ut. Men som tur är håller vi på med en ny häck så det blev lösningen. Häcken har vi gjort det från sticklingar så den ser också rätt lustigt ut än så länge, några stora och några små. Men det blir nog bra till slut!
Först blev det lite kaffesump runt var och en. Sedan på med tidningspapper längs hela sträckan, en rejäl dos med kaffesump på varje och sedan några skottkärror med Bokashi jord från “jordfabriken”. Fullt med maskar och alldeles underbart! Sedan några fler skottkärror träflis som vi hade flisat i våras och nästan glömt bort. Klart!
Ingen aning hur detta kommer att gå men det blir nog bra?
Känns i alla fall helt rätt att ta hand om så mycket som skulle annars har slängt — och får en fin häck på köpet.
Men helt allvarligt — Holgers är ett litet kafé i en liten stad i ett ganska litet land. Slänger de 25 kaffesump i veckan hur mycket slänger vi inte totalt från våra kafér runt om kring i landet? Tänk om vi var och en kunde vara fadder till ett kafé och gör något gott med deras kaffesump.
Visst skulle det göra skillnad i slutänden?
July 25, 2011
Även om jag tycker matavfall ska komma tillbaka till jorden där det hör hemma så behöver vi visst biogas. Och detta är sorgligt:
Om Stockholms län hade låtit förädla de dryga 122 000 ton matavfall som produceras av bland annat hushåll och restauranger till biogas hade länet kunnat vara självförsörjande av fordonsgas. Istället brändes matavfallet upp, enligt Länsstyrelsen i Stockholm.
Enligt Länsstyrelsen i Stockholm brändes 122 000 matavfall upp förra året i Stockholms län. Energigas Sverige har räknat ut att resterna hade kunnat förädlas till dryga 13,6 miljoner normalkubikmeter biogas vilket motsvarar samma mängd som idag säljs i länet.
- Den brist på fordonsgas som ibland råder i Stockholms län hade kunnat vara obefintlig om Stockholm förädlat matavfallet till biogas istället för att bränna upp det. Efter påtryckningar har dock initiativ tagits för att förbättra insamlingen från storhushållen och insamlingsmålen har höjts. Jag hoppas att det ska ge tydliga resultat i år, säger Anders Mathiasson, vd för Energigas Sverige.
När det gäller återvinning av matavfall ligger Stockholm långt efter många andra regioner. 2009 producerade hushållen, restaurangerna, storköken och butikerna i Stockholms län drygt 200 000 ton matavfall. 60 procent hade enligt Energigas Sverige kunnat omvandlats till fordonsgas. Återvinninegn ökar i länet men en majoritet av matavfallet slängs fortfarande tillsammans med övriga hushållsavfallet. I kombination med detta är infrastrukturen för att distribuera biogasen svagt utbyggd i länet. Nu byggs dock fordonsgasnätet ut i Stockholm och tankstationerna knyts direkt till produktionsanläggningarna.
Källa: recyclingnet.se
March 9, 2011
http://www.youtube.com/watch?v=g23QktR6Usg&feature=player_embedded
Diskussionen om att vi slänger mycket mat i onödan har väckt uppseende och fått svenskarna att ändra beteende, det visar Konsumentföreningen Stockholms (KfS) undersökning. 14 procent uppger att de slänger mindre mat nu jämfört med vad de gjorde innan debatten startade för ett par år sedan. Förra året var den siffran 10 procent. KfS har lanserat en skruvad filmkampanj, ämnad för sociala medier, för att få ännu fler att slänga mindre mat.
- Det kan tyckas lite med 14 procent, men beteendeförändringar tar tid och det är mycket positivt att siffran har ökat från förra året. Man kan också lägga till de 33 procent som svarade att de kanske slänger mindre mat ibland, de har troligen också förändrat sitt beteende, säger Louise Ungerth, chef för Konsument & Miljö på KfS.
KfS undersökning visar att så många som 94 procent har uppmärksammat debatten om att vi slänger mycket mat i onödan, för cirka ett år sedan var den siffran 81 procent. Det tyngsta skälet till att slänga mindre mat är att spara pengar, efter det kommer miljön och sist matsituationen i världen.
I filmkampanjen som KfS lanserar idag träffar vi bland annat Sivert Citrus och Margareta Mejeri, matrester som båda går i terapi hos psykolog Appelqvist. De är båda oroliga för att inte bli uppätna, inte bli nåt. Louise Ungerth beskriver kampanjen som lite skruvad.
- Vi har seriösa rapporter och informativa foldrar som vi använder flitigt, men den här gången använder vi oss av humor. Filmerna är lite skruvade och det kan tänkas att de kommer att väcka en del känslor.
Källa: Konsumentföreningen Stockholm
January 25, 2011
Nu håller vi på att testa biopåsar här!
Jag har länge varit nyfiken på hur vi kunde använda dem i samband med Bokashi och nu ska vi få ordning i detta. Tack vara ett gäng “bokashare” ska vi testa olika idéer i olika familjer och ser vad som funkar och vad som blir flopp.
Det är nu mitt på vintern som allt bli som svårast med Bokashi. Även jag blir trött på alla dessa hinkar som ska tömmas jämt. Våren känns så långt bort att man nästan vill strunta i det alltihop, men när solen väl kommer igång och det är dags — ja, det är då man blir så himla glad för alla dessa Bokashihinkar man har samlat på sig under vintern.
Så frågan är hur kan vi gör det lättare för oss? Det är ju tufft nog som det är i vinter-Sverige. Inte vill vi göra det krångligare.
I andra länder är det lätt. I Nya Zeeland där jag kommer ifrån kan man gräva i jorden året runt, de har ingen aning hur lätt de har det där. Men här då? Hmmm.
Det som vi vet funkar på vintern är självklart en isolerad kompost (om man har nu skottet fram till den), säckar med löv (riktigt bra, jag lovar), och olika påsar/backar/tunnor -lösningar där man förvarar Bokashi med eller utan jord. Har man ett tillräckligt varmt ställe kan man köra en jordfabrik i en backa även på vintern, men det blir mest en extragrej för att göra jord till vinterprojekter och omskolning av småplantor.
Men biopåsar: hur kunde vi ta in dom som en del av lösningen?
Vi testar två olika storlekar, en som passar en vanlig 10l hink och en som är lite större. De kommer från SanSac och är betydligt tjockare och mer stabila än de man köpa på Clas Olsson (som jag tycker personligen är lite irriterande).
Den mindre påsarna passar bra i en “grön hink”. Det är ett bra sätt att hålla hinken ren, bara att lyfta ut säcken, knyta och förvara i en större säck, låda eller något till våren. Eller lägga direkt i komposten. Jag vet inte om det funkar utan hink, det får vi testa. Se till att påsen blir ordentlig sluten, annars får du luktproblem sedan.
Den större påsen är lite tjockare och funkar utmärkt på egen hand, tycker jag i alla fall. Utan hink alltså. Kör på samma sätt, med tidningspapper i botten och lagom med servetter och sådant inuti och håll säcken sluten med en påsklämma. Inte så dumt att sätta den i någon slags behållare för att hålla formen, påsen blir lite klumpig annars. Efterjäs som vanligt och förvara någonstans — inomhus i källaren eller förråd, utomhus i backar, säckar, korgar eller vad man nu hittar på (i växthuset?). Det brukar inte blir något problem med råttor och sådant i vanliga plastsäckar, så jag antar att det blir helt ok med biopåsarna också. (Grävlingar däremot kan vara problem.)
Sedan är det fritt fram till våren att göra jord av alla Bokashi påsarna! Man skulle kunna gräva en lång grop och rada upp alla påsarna och täcka över. Fyll en ny pallkragesodling med en massa påsar. Lägg påsarna i hinkar, krukor, brödbackar och sådant med jord över som vanlig. Jag misstänker att påsen kommer att ta ett bra tag att bryta ner (trots allt de lovar) så det är nog värt att skära upp den innan du täcker över med jord. Men det gör väl inget för växterna om den tar ett tag att försvinna?
Det som jag tycker är bra med detta är att man slipper se de gamla matresterna. Hur kul är det med julskinka i maj? Man knyter bara till säcken i köket och sedan lägger den på plats några månader senare. Men tänk på att om påsen ligger ett tag innan du “planterar” den, kommer innehållet lätt att bli för blött. Hellre mer tidningspapper än för lite alltså. (Blött = lukt, obekväm men säcken funkar nog ändå, bara den kommer ner i jorden.)
Fler funderingar: Hur kan vi använda biopåsarna i fikarummet på jobbet? Detta ska vi också testa nu och se om vi hittar några vettiga lösningar. En sak vi ska testa är att låta biopåsen vara öppet några dagar som en vanlig sophink (med tidningspapper på botten). Låt alla slänga sina matrester men strö inte på något kli. Då blir det enkelt för alla i fikarummet, och så länge påsen fylls ganska snabbt kan den stå öppen. Men då får “någon” ta hand om påsen — strö i Bokashikli och sätta på en påsklämma. Låt stå varmt ett par veckor tills “någon” tar hem den att odla i.
Annars kunde man säkert använda en sluten säck (som “någon” sköter) och en vanlig samlingskärl på diskbänken eller fastskruvad på skåpdörren (typ de mindre kompostbehållare som finns på Ikea). Jag vet faktiskt inte, men vi håller på att testa. Har du några idéer eller har kört igång ett system som funkar vill vi gärna höra. Vi människor är ju lata och inte alltid så lätta att inspirera, så det här måste vara enkelt.
De påsar vi tester kommer från SanSac. Jag tror inte de säljs direkt till konsument, så fungerar det här kommer vi nog att ta de in i butiken. Men vi vill helst vara riktigt nöjda eftersom vi måste nog köpa de pallvis… Priserna återkommer vi med sedan.
Har du lust att testa hör gärna av dig, så länge vi har påsar kvar skicka vi ut några (maila till info@bokashi.se). Ju fler idéer vi får runt det här ju bättre.
Kolla gärna vår facebooksida om du inte redan har gjort, där har vi lite spontan produktutveckling på gång!
PS De här påsarna uppfyller krav EN 13 432 (läs mer här.) I princip betyder detta att 90% av materialet ska inte ta mer än 180 dagar att brytas ner i en kommerciell komposteringsanläggning.
January 21, 2011
YES!!!
Miljöminister Andreas Carlgren har i en intervju i Dagens Nyheter uttalat att han vill minska matsvinnet med 20 procent, fram till 2010.
Han vill också verka för att minst hälften av den mat som ändå slängs ska komposteras eller förvandlas till biogas.
– DET KÄNNS i hjärtat för var och en som slänger mat att det varken är bra för naturen eller befolkningen i en värld där miljontals människor svälter, säger han till tidningen.
January 20, 2011
Nu är det rått-dags.
Vi har dem i väggarna hemma, det har nog alla som bor på landet. Men det är skönt att inte behöva oroa sig över råttor i matavfallet, komposten, sopkärlen, allt det där. Där har vi inget som helst problem. Och det är nog tack vare Bokashi.
Det var en intressant artikel i söndagens DN, “Råttorna invaderar”. Vi får tydligen fler och fler råttor över hela landet, de är rätt nöjda att vi är så slarviga när vi slängar mat. Och de förökar sig som bara den, en enda råttpar kan få 1000 avkommor på ett år. Ick!
Vad kan man göra? Enligt Anticimex ska man hålla rent i källare och vind, skafferiet på sommarstugan och under altaner och sådant. Kartongerna som jag har slängt in i vedskjulet blir lätt ett mysigt bo för råttor, kanske bättre om man plattar till dem?
Och så var det komposten.
Många skaffar inte kompost för att de är nervösa för råttor, med all anledning. Men en “riktig” varmkompost som är avsedd för matavfall är hyfsat tät och då kommer råttorna inte in (de kan ta sig genom ett 2 cm hål, inte vet jag hur!). Lägger man vanligt matavfall i en “utekompost” får man problem direkt.
Men det är här Bokashi kommer in i bilden. För det första, slipper du “öppet” matavfall i köket och sopkärlen — allting ligger tätt och fint i hinken. För den andra, tycker inte råttor och möss om matrester som är behandlat med Bokashi — det är för surt helt enkelt. pH:et ligger rätt lågt (3,5-4) och då nobbar de det.
Det finns många olika sätt man kan ta hand om Bokashi hinkarna när de är klara inomhus, nu på vintern är det oftast varmkomposten som gäller (täcker över med en tidning eller löv när du tömmer hinken), eller blanda med torra löv i en sluten plastsäck. Har du grävt ner Bokashi i en sommarkompost, odlingsbänk eller direkt i jorden ska det vara OK, men för säkerhets skull kan man täcka över lite extra så här års eller lägga på ett galler eller liknande. Inga mysiga, luftiga krypin alltså!
Som många andra var jag ganska skeptisk om detta med råttor och Bokashi men jag, och en hel del andra, har testat olika varianter och har inte haft några problem. Förra vintern och våren la jag ut några sopsäckar med löv och Bokashi på olika ställen. Inga gnagare alls. Däremot har jag en stor trälåda övertäckt med markduk som fylls med jord, Bokashi, kartong, stallgödsel, vass, vad jag nu har tillgång till. En enda stor jordfabrik alltså! Det är ganska luftigt och varmt därinne under markduken, så jag kan tänka mig att de skulle kunna trivas i hålrummet. Ska ser till att duken sitter fast till vintern.
Jag har också precis kollat webben, vad säger folk runt omkring i världen om råttor och Bokashi? I det stora hela så verkar det funkar klockrent. Även i stora städer som London, Bangkok, Seoul använder man Bokashi för att motverka råttor. Folk tycker att det funkar, och de få som har haft problem verkar har gjort utestället lite för luftigt och mysigt. Och det går att rätta till.
Så det är nog sunt förnuft som gäller. Som vanligt!
Och råttorna i väggen hos oss? Jo de håller på för fullt, men lugnar nog ner sig snart. Katten jobbar på så mycket han orkar. När han inte lägger i sängen och latar sig vill säga…
December 2, 2010
Inte så konstigt med det. Alltså att det kostar mer om man inte orkar sortera. Men vore det inte istället bättre med riktig bra rabatt när man själv tar hand om matavfallet?
Det snackas mycket om närproducerat mat men i princip ingenting om näråtervinning. Göteborgs-Posten skriver om ett nytt system för sopsortering som föreslås i Härryda kommun. För de som inte vill sortera sitt matavfall väntar en taxehöjning på 60 procent. Tanken är att de ska köra med de nu ganska vanliga brun-och-gröna kärlsystemen. Och det är klart att ett sådant system kostar, så därför ska priset upp ordentligt för de som inte vill vara med.
I dag har 50 procent av villaägarna i Härryda kommun kompost eftersom kommunen genom kampanjer och samarbete med olika företag lobbat för kompostering. Även när det nya systemet införs blir det mest ekonomiskt fördelaktigt att fortsätta med egen kompost eftersom taxan är viktbaserad.
Men kommunen hoppas ändå att en del kommer att byta till bruna tunnor. Målet på sikt är att 60 procent av kommunens renhållningsabonnenter ska sortera på det sättet.
Avfallet från Härryda är tänkt att förbehandlas i Renovas anläggningar i Göteborg för att sedan omvandlas till biogas.
Det låter inte som så många där har hört talas om Bokashi!
November 9, 2010
Skönt med nya, fräscha idéer ibland. Visst är det lätt att säga ifrån direkt: för krångligt, för dyrt, för naiv, skulle aldrig kunna funka… Men varför inte? Varje ny idé sår ett frö, man börjar tänka i nya banor. Visst behover vi inte tänker som vi aaaallltid har gjort. Eller hur?
Klass 71 DF på St Iliansskolan i Västerås har kommit med en fräsch ny idé, vilken uppmärksamades med 15 000 kronor i ungdomsstipendium på Västmanlands klimatkonvent under veckan.
VLT skriver:
Vad sägs om en gratis bussbiljett för att du sorterar dina sopor?
Högstadieelevernas förslag är att västeråsarna ska kunna väga och registrera sin kompost. De som är duktiga och når en viss nivå kompenseras med bussbiljetter att användas på stadens biogasbussar.
December 4, 2009
Vi konsumenter vill inte köpa svartbruna bananer. Inte heller gammalt bröd, taskig korv eller ost som har sett sina bättre dagar. Vi förväntar oss att livsmedelbutiker alltid har ett fullständigt sortiment av tipptopp matvaror för oss att välja.
Så är det bara. Men klart får vi betalar för det.
Hur som helst blir det mycket över. Även mat som är fullt ätbar slängs för att inte nagga på känslan att vi shoppar i mathimlen. Det går tydligen inte att ge bort överflödet (skapar andra problem), inte heller realisera ut det eller något annat förnuftigt.
Kvar finns bara att slänga allt. “Energiåtervinning” har varit vanligt fram till nu. Men matavfall är dåligt bränsle, för fuktigt och inte riktigt vad de vill ha att mata sina fabriker med. Biogas är nästa alternativ och ett stort pilotprojekt pågår nu med City Gross. Faller det ut väl och det sprids till andra butikskedjor kan vi i förvänta oss att köra bilar och andra fordon på biogas gjort av gammal mat. Vilket är häftigt och känns väldigt korrekt miljömässigt.
Kanske.
Men jag tror inte riktigt på det. Inte för att det är dumt att producera biogas (det behöver vi väl?). Men för att mat = jord, och gammal mat måste i framtiden blir till ny jord. Det finns bara ett ställe där matavfall hör hemma och det är i jorden. Det är framtidens kapital och vi ska inte köra våra bilar på matjord av samma skäl som vi inte ska köra dem på olja. Matjord är en dyrbar resurs som ska inte slösas bort. Framtida generationer behöver den!
Visst slösar vi nu när vi vrakar och väljer, slängar och bränner. Men måste vi fortsätta att hitta på nya varianter av slöseri att möta framtiden med?
Men, lite mer nu om CityGross projektet, som verkar väldigt bra gjort och lovande på sitt sätt. Och oerhört mycket bättre är det att göra biogas av matrester än att skicka bort dem till förbränning!!
I dag slängs maten som restavfall och går till förbränning. NSR, det kommunägda bolaget som driver återvinningsanläggningen på Filborna, har länge sett detta system som ett stort resursslöseri.
Matavfall är ett dåligt bränsle eftersom det är så fuktigt. Den kasserade maten passar bättre i biogasproduktionen. Problemet har varit hur man ska få ut maten ur förpackningarna på ett rationellt sätt.
Nu är den nöten knäckt och NSR och City Gross på Ättekulla utvecklar tillsammans ett prototypsystem för matåtervinning.
Butikschefen Mikael Lindahl förklarar varför han gick igång på alla cylindrar:
— Vi vill ligga i framkant, särskilt när det gäller miljön.
Hans affär genererar årligen runt 200 ton wellpappsavfall och cirka 50 ton andra sopor. Uppemot 80 procent av de övriga soporna, alltså cirka 40 ton, utgörs av förpackat matavfall som nu kan gå till pressning på Filborna.
Palltömmaren vänder upp och ned på pallen med livsmedel. Maten trillar ner på ett transportband som matar en tratt. I botten på tratten pressar en kolv förpackningarna mot en giljotinlucka. Alla förpackningar utom glas kan matas in.
Vätskan, och matbitar som är upp till 10 millimeter stora, går till biogasanläggningen i grannbyggnaden. Kvar blir en lång “korv” där NSR förhoppningsvis kan gallra ur förpackningarna och skicka dem till återvinning. Av en pall på 560 kilo blir resten 30–40 kilo.
Läs artikeln här!
November 3, 2009
En ny Vi i Villa damp ner idag. Med alla de vanliga färgglada tipsen om hur man skulle kunna göra det trendigare hemma.MEN denna gång också med en mycket bra krönika om kompostering — “Grön soptipp”.
Johan Tell, som skriver om miljö, föreläser om miljö, verkar för miljö i allmänhet skriver nu i Vi i Villa om kompostering. Han knyter ihop säcken: varför ska vi frakta bort fina råvaror från våra trädgårdar för att någon annan ska ta hand om dem? När de skulle kunna bli till ny jord hemma. Som han säger:
Rödbetor blir jord som blir till nya rödbetor. Liv blir mull, mull blir liv.
Aha! Säger vi. Såklart! Så kommer smällen…
Är traditionell kompostering det absolut bästa för miljön?
Tyvärr inte.
Orsaken heter metan, den gas som bildas när organiskt material bryts ner i syrefattiga miljöer. Metan kallas även sumpgas och kan driva min bil framåt.
I en kompost bildas således gaser som läcker ut och stiger till väders. Istället för att driva en bil spär denna läckande metan på den globala uppvärmningen eftersom den är en växthusgas, dessutom 21 gånger kraftigare än koldioxid.
Vad ska vi nu göra? Använd allt det här metanet till biogas, menar Johan Tell. Och biogas behövs, det som finns räcker inte till. Man skulle kunna göra det med hjälp av avfallskvarnar — matrester körs till en soppa som tas om hand på reningsverket förklarar han. Av allt detta blir biogas. Men matjord blir det inte.
Och det är just det här med matjord vi tycker är allra viktigaste: att rödbetor blir jord som blir till nya rödbetor.
Självklart så kan Bokashi kompostering vara en del av lösningen. Det kom japanerna på för 30 år sedan och det fungerar hur bra som helst för dem. Visst låter det low-tech i våra öron, men det finns knappast något som är lika avancerat som de mikroskopiska bakterier som i 4 miljarder år skapat jorden åt oss. De kan lika gärna få fortsätta så behåller vi jorden lite längre till som vårt hem.
Matjord vill vi ha. Och med hjälp av de goda bakterierna skulle vi kunna få hur många nya rödbetor som helst.
Här och nu!
Läs Johans artikel här!
October 20, 2009
Previous page
