Filed under: Bokashi tips
Nytt experiment här ute i kökslandet!
Inte så himla elegant men troligtvis ganska praktiskt. Värt att testa i alla fall.
Tunnan har jag haft i växthuset några år men den klarade inte vintern i år — en ny vattentunna fick flytta in. Frågan var om det gick att göra något mer med denna innan den åkte iväg till tippen. En jordfabrik?
Vi tog fram sågen (en vanlig hushålls fogsvans) och kapade den otäta bottnen. Skivan passade perfekt som lock, med en tung sten liggande på så den inte skulle blåsa iväg. Själva tunnan kunde vi då “skruva” ned i marken i odlingslådan här. Lådan är fyllt med trädgårdsskräp över en lager med jord — egentligen vill jag bygga upp jordnivån lite och se till att det blir mer näringsrik i landet.
Tanken nu är att tömma en Bokashihink i tunnan då och då när det passar. Toppar med lite pappersskräp från köket och kanske en näve eller två av trädgårdsskräpet från bädden. Det kan vara skönt ibland att ha ett enkelt ställe att tömma en hink när alla odlingslådor är fulla eller om man inte har tid att gräva ner sin Bokashi. Och bra om man har lerjord som är svår att gräva i.
Eller, som jag har tänkt mig, vill odla något näringskrävande och vill se till att det kommer tillräckligt med näring precis vid plantan. Just här har jag tänkt plantera en pumpa eller squash. Tätt intill tunnan där näringen är lätt att nå. Pumpan kan då sprida sig ut över mitt skräpland (då blir det snyggare direkt!) och allt grönt kan ligga kvar till nästa vår då jag har tänkt ta hand om lådan på riktigt.
Särskilt snygg är den inte den här tunnan men man skulle kunna bygga någon slags ram runt den för pumpan att klättra i. Annars får man stå ut med den helt enkelt. På plus sidan är tunnan jättelätt att flytta till nästa gödningsställe — nästan som en chicken tractor fast bra mycket tystare.
Ett experiment är det ju. Men eftersom vi har hållit på med Bokashi ganska många år nu vet jag att detta komma fungera bra. Men det är alltid roligt att testa!
/Jenny
ps något jag skulle har sagt: använd helst inte en tunna som har haft kemikalier i. Det blir ju svårt för mikroberna att kämpa emot och gud vet vad man får i kökslandet då.
May 23, 2013
Fick en fråga nu imorse via mail om råttor och möss. Och insåg att det var länge sedan jag skrev något om det.
Många funderar hur det är med råttor och möss, om de ställer till problem när man gräver ner Bokashi. Självklart kan jag inte garantera varenda gnagare här i landet men oftast är det faktiskt inget som helst problem.
Grejen är att Bokashi har ett väldigt lågt pH, 3-5-4 oftast i en färdigjäst hink. Råttor och möss tycker inte om så sur mat, de vill mycket hellre har rutten mat och det har vi ju inte i våra hinkar. När man gräver ner innehållet av hinken pH:et börjar gradvis bli mer normalt igen. Det tar ett par veckor och sedan är pH:et uppe i 7 igen, vilket är en helt vanlig nivå för jord. Och då är det fritt framme att plantera.
Det som kan hända om man gräver ner Bokashin lite yttligt är att det krattas upp av besökare. Extremet sällan att det ska vara råttor och möss men har man en nyfiken hund får man se upp! Samma gäller kråkor och skator på våren, de är helt hopplösa. Lösningen är enkelt, gräver ner lite djupare, typ 30-40 cm. Eller lägg något över den nygrävde delen ett par veckor — en bräde, plastbricka med sten på, fiberduk, en brödbacke, vad man nu ha till hands.
Vi skriver i våra bruksanvisningar att man ska göra an anmälan till kommunen när man börjar med Bokashi (eller någon annan form av kompostering för den saks skuld). I de flesta renhållningsordningar (det är ett dokument som varje kommun har) står det något i stil med att avfallet skall komposteras i en skadedjurssäker och isolerad behållare för att undvika olägenheter för miljö och hälsa.
När de skrev detta var det ingen som kände till Bokashi så det passar inte fullt ut. Under de fem åren vi har hållit på med Bokashi har vi pratat med väldigt många kommuner, de brukar vara lite skeptiska när den första som börjar med Bokashi i kommunen lämnar i sin anmälan men sedan går det bra. Vi har inte stött på problem med en enda en efter vi har förklarat processen och tagit hand om alla frågor. Det ända problem vi har haft med ett kommun är Uppsala där de vill inte att man transportera Bokashihinkar i sin bil till kolonilotten, orsaken är de vill hellre ha så mycket matavfall som möjligt till biogas. Men själva Bokashiprocessen har de inget problem med. Oftast hänvisar vi dem till webben, om man googlar på “council + bokashi” så kommer man fram till en lång lista med kommuner i främst England, Australien och Nya Zeeland som har hållit på med Bokashi länge och aktivt marknadsför det som en del av den lokala sophanteringen.
Tillbaka till råttor och möss. Vi bor på landet och det är ju inte samma sak som att bo i stan. Råttor och möss har vi i åkrarna och lite varstans (och en hyfsat lat katt som har uppgift att ta hand om dem…), men de föredrar allt möjligt annat framför Bokashi. Jag har testat på många olika sätt, lämnat påsar med Bokashi runt omkring på strategiska ställen men ingen som nappar (bortsett från skatorna, så sådant forskning plockar jag undan på våren!). Vi har hungriga rådjur som i princip bor i trädgården, de är inte heller intresserade.
Men har man vildsvin och/eller grävlingar får man se upp. Då är det inte mycket som hjälper, man får troligen göra jord i en kompost eller en tunna/låda/back/växthus istället för att gräva ner.
I stan är det en annan sak, då vill man verkligen inte dra till sig råttor eller möss och de har en annan livsmiljö. Jag har frågat många av våra kunder hur de upplever det, om de har problem med råttor/möss men det har de faktiskt inte. Så är man orolig tror jag det bästa är att testa sig fram lite försiktigt och se hur det går, ha lite extra koll och var beredd att täcka över lite snabbt om det visar sig du har någon slags troublemaker i omgivningen. Men har man tur så blir det inget som helst problem.
Lycka till! Och säg gärna till hur det har gått för er, ju mer vi lära oss ju bättre.
/Jenny
March 9, 2013
Många har frågat och vi har inget emot att dela med oss hur man gör eget.
Bokashiströ är inte svårt att göra egentligen, tar lite tid som allt annat här i livet men om man har användning för större kvantiteter så är det absolut värt att testa. Kanske något man kan göra tillsammans med vänner eller odlingsgrannar? Framtida julklappar??!!
Har man hållit på med Bokashi ett tag så vet man hur ströet ska se ut och hur hela processen fungerar. Det gör det lättare att köra igång själv och göra eget strö. Som nybörjare är det nog värt det att köpa “färdig” Bokashiströ i början tills man vet lite mer vad man är ut efter. Ungefär som när man börjar baka surdegsbröd, det är ju enklare om man har redan hållit på med vanligt bröd ett tag.
Detta behöver du:
Det man behöver är vetekli, vatten, EM-1 och melass. Och tid — även detta är en jäsningsprocess och tar 4-6 veckor att bli klart.
Vetekli: Ska vara grovt och helst ekologiskt (men det är inte nödvändigt). Konsistensen i kruskakli är vad man är ut efter. Har du en kvarn i närheten pratar med dem, annars kan du höra på olika ekologiska affärer om de kan skaffa något. På Granngården kan man köpa vetekli som hästfoder och det har vi testat men vi tror inte riktigt på det. Orsaken är att det är en blandning av grovt och fint och det fina vetekliet ställer till problem, det är mjöligt och klumpar sig i processen och risken är att det börja mögla då. Man kan sålla bort det fina om man vill, problemet kvarstår men det blir kanske bra ändå om man är noga och har inte tänkt förvara Bokashiströet allt för länge. Men testar kan man ju alltid göra.
Har du ett annat typ av kli kan du alltid testa det. Själv har vi testat med rågkli men tycker inte det blir som vi vill, vet inte riktigt varför. Något jag har länge tänkt testa och inte fått till är sågspån/pellets, det blir troligen bra men man får nog testa sig fram lite grann.
Vatten: Ska vara bra kvalitet, men det är det ju nästan jämt i Sverige. Bor du på landet och har “riktigt” vatten från egen brunn så är det en plus, har du klorinerat vatten kan du låta den stå en dag innan. Det ska används ljummen i processen, tar fram en termometer eftersom det är viktigt att temperaturen inte överstiger 40 grader (helst inte 35). Men lite värme behövs för att kör igång mikroberna.
EM-1: Detta är koncentratet som innehåller alla mikroberna som behövs för att göra Bokashiströ. Köps av oss (på bokashi.se) i 1-liters eller 250 ml flaskor (ursprungsland är Holland). En mindre flaska räcker långt om man ska göra Bokashiströ, ska man även använder EM i trädgården är det kanske bättre att köpa en liter flaska. Hållbarhet är ett år, men det ska helst användas så fort som möjligt. Inom 3 månader om man är noga men vi tycker det räcker om man använder det inom 6 månader från öppningsdatum. Förvaras svalt (får inte frysa) och lufttät.
Melass: Följer med när man köper EM-1 av oss. Sockret i melassen tillför mat till mikroberna, det är nödvändigt för jäsningsprocessen och för att de ska ha något att överleva på under tiden i ströpåsen. Även om du har melass hemma tycker vi det är värt att använda just denna, inte för att vi vill hålla på att sälja melass utan att vi har testat lite olika och av någon anledning fungerar just den här bäst.
Förvaringskärl: Du behöver en lufttät låda med lock, tunna eller liknande för att jäsa Bokashiströet i. Inte för stort, det ska vara så lite luft som möjligt i tunnan när den är full.
Så här gör man:
50 liter vetekli
5 liter vatten, ljummen (20-30 grader)
0,5 dl EM-1
0,5 dl melass
Det går bra att räkna om det här till andra mängder.
Blanda alltihop ordentligt. Konsistensen ska vara fuktigt men inte blöt. Kli varierar i fuktighet från olika kvarnar så man får testa sig fram lite här, tillsätt mer vatten om det känns torrt men kanske inte första gången du gör detta.
Lägg allt i tunnan/lådan där det ska jäsas, hårtpackat. Stäng locket ordentligt. Låt stå i minst 4 veckor, spelar ingen roll om det är längre. Minst 15 grader, helst närmare 20 men man får ta vad man har för värmen. Är det på den kalla sidan kan du ställa tunnan nära ett element (och rotera ibland), ställ upp den på en lastpall (istället för ett kallt golv) och så vidare. Kolla då och då att processen är på gång och för att lätta trycket i behållaren. Det kommer lukta rätt skarpt och syrligt! Processen är klart när pH et är ned vid 3,5-4, om man vill kan man testa med litmus papper (eller vad det nu heter på svenska!) i en lösning. Men har det luktat skarpt i 4-6 veckor så kan man vara lugn att är det klart.
Färgen på nyjäst Bokashiströ är rätt ljus. Ströet blir mörkare och mörkare under tiden, och luktar syrligare. Med bra förvaring ska det hålla sig ett år, troligen längre än så. Packar i mindre lådor, påsar eller liknande, så luftfritt som möjligt, för förvaring.
Klumpar. Det vi har lärt oss är att man får se upp för småklumpar! Särskilt de som är lite hårda (orsakas av mjöl i kliet). Vi sållar allt strö innan vi packar det och har du tänkt förvara ditt strö ett tag kan det vara värt att också göra det. Annars är det risk att de fuktiga klumparna börjar mögla, vit i början men sedan vad som helst, och det är inte roligt.
Att torka Bokashiströ: Det gör man i många andra länder, det blir då mycket enklare med förvaring och hållbarheten är längre. Gör man Bokashiströ själv i mindre skala kan man testa att torka hemma i köket, se bara till att det blir ordenligt torrt innan man packa iväg det. Annars är risken att ströet kommer in i en ny jäsningsfas och då tar det slut på sig själv (blir grått och dammigt).
Hos oss kommer vi inte börja med torkning, det är för dyrt och energiintensivt här i Sverige, det är ju en annan kalkyl om man bor på Hawaii.
Har du alldeles för mycket Bokashiströ kan du med fördel sprida ut det i trädgården. Speciellt i perennrabatter eller under buskar där du har kanske inte kunnat gräva ner Bokashi från köket. Kombinerar du med något organiskt (täckbark, gödsel, gräsklipp, kaffesump) får ströet något att jobba med och ett process kommer igång på plats.
Och har du lust vore det kanske roligt att dela med sig lite strö till grannar och kollegor. Ett enkelt sätt att köra igång fler i köket därhemma.
Hoppas detta hjälpa till att förklara hur man gör. Har jag missat något skriv bara en kommentar där nere så kan vi ta upp det. Men som allt annat med Bokashi och EM — testa gärna och dela med dig! Man har inget att förlora och kanske man kan även upptäcka nya öppningar som kan hjälpa oss alla.
/Jenny
February 11, 2013
Många har frågat oss under åren hur man ska få plats med en Bokashihink under diskbänken — när det redan finns så mycket där! Och visst är det så för oss alla, fullt upp med allt möjligt under bänken och sedan ska man stoppa i ännu en hink….
Det finns nog lika många svar som det finns kök. Det beror helt och hållit på hur man själv vill ha det. En hel del få plats med hinken under diskbänken, andra har det stående på golvet någonstans, andra har den i tvättstugan eller grovkök. Själv har vi haft våra hinkar på golvet bredvid hundskålarna i alla år, det har funkat bra för oss.
Men då hade vi en gammal och krånglig kök med ett skåp under diskbänken som var fullt med en massa rör och en inte-så-himla-optimal återvinningssystem.
Och nu har vi ett nytt kök efter en månads slit över jul och nyttår, fräscht och modernt och — äntligen! — med ett riktigt återvinningssystem under diskbänken. Plast till vänster, pappersskräp därfram i mitten och metall därbak i mitten. Till höger — ett Bokashitest i en helt vanlig “Rationell” hink.
Inte för att vi har något emot våra “vanliga” Bokashihinkar men storleksmässigt passar de inte in i detta system och då blev vi nyfikna. Går det att göra Bokashi i Ikeas återvinningshinkar?
Vi har testat något liknande för några år sedan och det blev inte bra. Men nu tror vi att det funkar faktiskt.
Locket på dessa lådor (“Rationell”) sitter hyfsat tät på hinken. Använder man en biopåse i hinken får man lite extra tätning under locket, tillräckligt mycket om man fyller hinken ganska snabbt, en vecka eller så. Man kör precis som man gör med gröna hinkar för övrigt — papperskräp, bokashiströ och avrunnen matavfall lager för lager.
Vi har inte hunnit testa i mer än några veckor nu men vi tycker det är tillräckligt bra att rekommendera andra att testa. Hemligheten, som alltid, är att hålla det någorlunda torrt i hinken. Vi råkar ha en hink med papperskräp vid sidan om Bokashihinken, där hittar man oftast någon servett, hushållspapper eller äggkartong som är bra att ha i Bokashihinken när man har fyllt på med matavfall.
Jag vet att vi säger jämt man ska inte öppna och stänga locket på sin Bokashihink i onödan, och har man det här som lösning så blir det en hel del öppning och stängning under dagen. Men det känns som det funkar ändå, se till bara att locket sitter som det ska och se till att påsen fylls ganska snabbt. Om det tar dig längre än en vecka att fylla påsen så är risken nog att processen kommer av sig.
Kommer ihåg att det nu är vinter när vi testar detta, hur det är mitt på sommaren vet vi inte än men det är ju bara att testa.
En annan ändring med detta blev att vi inte har någon insamlingsburk på diskbänken längre. All matavfall går direkt ner i hinken. MEN vi låter den rinner av så gott det går innan, det är alltid enklare att bli av med vätska i diskhon än i själva hinken!
En sak som krånglar till för oss är att vi oftast dricker kaffe från presskannor (prezzo), en gammal vana för mig som jag håller fast vid 
. Kaffesumpen häller vi över i en nylonfilter så den kan rinna av innan vi lägger den i hinken. Samma filter kan man använda till annat småskräp, tepåsar och sådant. Har man mer kan man använda en vanlig sil eller skaffa något annat som fungerar bra vid diskbänken.
Biopåsarna lyfter jag bara ut när de är fyllda. Knyt ihop och förvarar någorlunda varmt ett par veckor så mikroberna kan få göra sitt jobb. Det kan vara lite blöt i botten av påsen om man inte har lagt i tillräckligt mycket papper längst ner, är man sugen kan man klippa ett lite hål (tejpa över sedan) och ta vara på vätskan till blomvattning annars är det bara att vara lite försiktigt när man bära den bort. Själv har jag kommit fram till att det är lika bra att ta med hela hinken ut till förvaringsstället (hos oss, i glasverandan) och lyfter över påsen till en balja med några tidningar i för säkerhetsskal. Så märkvärdigt är det inte.
Hur vi kommer att göra i framtiden har vi inte bestämt oss, troligen en kombination av svarta hinkar (för vätskans skuld) och dessa biopåsar under diskbänken. Det är ju ingen rätt eller fel med allt det här, har man hållit på ett tag med Bokashi så känner man ganska väl hur processen fungerar och då kan man våga testa båda den ena och den andra. Blir det fel är det bara att gå tillbaka till det som var bra.
En rolig grej bara: Trött och nöjd efter all köksbygge kom Bertil till mig ett par veckor efter vi hade kört igång matlagning i köket.
– Hur var det nu igen, var har vi sopporna?
– Soporna? Ja, vad menar du då?
– Ja, om man vill slänga en sådan här grej som inte kan återvinnas?
Så brast vi i skratt. Just det, soporna. Det hade vi faktiskt glömt. Och inte saknat det heller i två veckor…
Men nu har vi en sådan liten tunn plastpåse man får till grönsaker och frukt och det räcker gott och väl till soporna. Otroligt egentligen att världen har ändrat sig så mycket att vi behöver, nästan, inte slänger sopor längre.
Fast det blev en HEL DEL skräp från själva bygget. Och det åkte vi till tippen med häromdagen. Något zero waste samhälle har vi nog inte än…
Funderar du på att testa något sådant här hemma hos dig skulle vi väldig gärna höra hur det går. Är det ett koncept vi ska sprida? Vad tycker du?
Ha det gott! Snart är det vår…
Jenny
Nyfiken på hur det blev i köket för övrigt? Vit och snygg och oerhört praktiskt. Vi är jättenöjda!
February 4, 2013
Har länge tänkt skriva lite mer om biopåsar. Mest för att vi tycker de är rätt bekväma under vintern när man inte orkar hålla på så mycket med hinkar som ska sköljas ur jämt.
Det har krånglat lite med biopåsar för oss men nu är vi på rätt spår igen och vill gärna uppmuntra var och en att testa! Det som hände var att företaget SanSac som har producerat de gula påsarna vi tyckte var så bra helt plötsligt slutade tillverka dem och gick i ett samarbete med norska företaget BioBags. Inget fel med det men vi har varit lite skeptiska till den produkt BioBags har sålt på konsumentmarknaden (Clas Ohlsson mm.) och tjatat rätt mycket att man ska använda den gula. Men tydligen har BioBags förbättrat produkten, gjort om produktionslinjer och nu ska deras påsarna vara tjocka och bra.
Vi har nu testat i nästan tre månader och tycker själv att de nya håller måttet och har därför tagit in dem på bokashi.se Något alternativ finns ju inte. Flera andra testar också och hur bra de egentligen är kommer vi inte att veta förrän några månader har gått men vi tror inte det blir något problem. Bioplasten är tjock och bra och läcker inte. Bryter nog ner som de ska.
De nya BioBags påsarna finns i två storlekar, 25 l och 40 l. Men hur de har kommit fram till dessa storlekar förstår vi inte!! 40 liters påsar passar perfekt i en 10 liters hink, man behöver ju lite att knyta sedan. De mindre, 25 liters, funkar bra om man har en liten behållare fästat på köksdörren eller något sådant, tror egentligen inte de är så nyttiga annars.
I butiken har vi alltså 40 liters varianten. 25 påsar per rulle. Förut var det 50 st per rulle så vi skickar 2 rullar istället, ska göra om sidan snart så det blir möjligt att beställa en 25 rulle om gången. De mindre rullarna, 25 liter, finns på Clas Ohlsson och liknande affärer men inte de som vi vill ha, 40 liters påsarna. Vi har pratat med SanSac om detta och hoppas de kommer distribuera 40 liters påsarna i affärerna sedan men det dröjer nog ett bra tag. Än så länge får man köpa av oss, eller om man har företag kan man köpa direkt.
Vi får inte särskilt bra inköpspriser så vi säljer påsarna mest för att vi tycker de är en viktig pusselbit inför framtiden. Och ju mer vi lär oss ju bättre.
NU, till det roligare, hur kan de används?
Kör man med gröna hinkar (alltså vanliga hinkar med lufttätt lock) kan man stoppa i en biopåse och fortsätta precis som förr. Papper/pellets, matavfall och bokashiströ. Ska påsen förvaras länge bör man se till att bli torrare än vanligt eftersom matresterna blir ju blötare över tid. Knyt påsen när den är full och förvara någonstans.
Man kan använda samma hink jämt om man vill eftersom efterjäsningen pågår i själva påsen. Knyt bara påsen ordentligt (eller sätt på en påsklämma) och förvara varmt de första två veckorna. I en plastback, sopsäck eller i själva hinken, spelar ingen roll. Sedan är det fritt fram att förvara som man vill — kallt, varmt, i en säck, en låda eller lägg direkt i varmkomposten.
Hur man gör med förvaring beror egentligen på vad man vill göra sedan i trädgården. Har du stora rabatter eller ett land att förbereda till våren kan det vara klokt att bunkra så många påsar som möjligt. När tiden är inne gräver du bara en lång grop eller liknande och stoppa ner påsarna. Perfekt till häckplantering!! För att snabba på nedbrytningsprocessen i marken kan man hacka sönder påsarna innan man täcker över med jord.
Grejen med biopåsar, tycker vi, är att det öppnar möjligheter att tänka nytt. Och sedan är det klart mycket bekvämare. Man går miste om den fina vätskan man får från kranhinkar men mitt på vintern behöver man kanske inte så mycket växtnäring ändå. Har man kranhinkar kan man överföra innehållet av hinken till en biopåse för förvaring. Lägg bara till lite tidningspapper/träpellets eller något i påsen för att det inte ska bli för blött under vinternsgång.
Biopåsar är perfekt på jobbet, i skolkök, på dagis, på caféet och andra ställen där man har en hel del matavfall och oftast lite bråttom. Jag brukar säga att de passar överallt där det inte finns en mamma men det uppskattas inte jämt här hemma! Nej, men allvarligt, det är ju praktiskt i en sådan miljö att slippa skölja ur hinkar och att inte ha så många hinkar att ta hand om.
Biopåsarna som är färdiga kan man lägga i en tjock och kraftig sopsäck i källaren eller liknade tills “någon” hämtar de hem till sig. Perfekt om någon på jobbet har odlingsintresse eftersom de flesta kontor, dagis och sådant inte kan odla upp allt de producerar. Det blir inte så jobbigt som man tror egentligen, även om man fyller 1-2 påsar om dagen. 5-10 påsar rymmer man i en säck och då kan man hämtar hem den färdiga säcken varje fredag eller något.
I ett kontorshus här i stan där vi har testat det här i ett par år nu (utan större problem), gör vi precis så. Sopsäckarna ryms i vanliga sopkärl på hjul så allt se lite ordnat ut, hur man gör med det är mest en smaksak. Viktigast av allt är att det är någon som bryr sig i köket och ser till att biopåsarna knyts och läggs ner i källaren och sedan att det finns någon som tar hand om den färdiga Bokashin.
Vi har testat med biopåsar på några förskolor och kommit fram till att det är rätt väg att gå. På sommaren odlar de upp påsarna direkt (till barnens glädje!), på vintern har vi kommit fram till att enklast är att ha en stor varmkompost att bara “dumpa” dom i. Det blir ju jord det med och går snabbare och bättre med Bokashi än utan. Förskolepersonal har oftast inte tid eller kunskap att ta hand om en traditionell kompost men i kombination med Bokashi kan de lätt lyckas med en varmkompost under vintern ändå. Det liksom tar hand om sig själv.
Nu var det mycket här och ändå finns det mer att säga men det tar vi sedan. Det som är viktigt att fundera lite grann runt hur vi kan knäcka koden inför framtiden och tar hand om matavfall på ett bra sätt som är inte bara bekväm men även helt rätt för miljön.
/Jenny
January 24, 2013
Jag har länge funderat över pellets. Inte för att vi elda med dem hemma, vi använder ved för det mesta.
Utan för att använda i gröna hinkar istället för tidningspapper. De är ju ganska lätta att hantera, rätt lågt pris och enklare än tidningspapper att ta hand om i jorden.
Jag fick en säck med halmpellets av en hästtjej förra sommaren och har testat i gröna hinkarna. Måste säger jag är jättenöjd med resultatet. De tar upp mycket vätskan, går sönder till en gröt ganska lätt och det är enkelt att bara slänga på en näve när det behövs.
Så idag köpte jag en säck med träpellets för att jämföra. Granngården hade både halmpellets och träpellets. Träpellets (bild ovan) var från Stora Enso, kostade runt 50 kr för en 16 kilos säck. Hampellets kostade lite mer, 69 kr tror jag det var, säcken var ungefär samma storlek.
Hyggligt vetenskapligt testade vi uppsugningsförmågan på diskbänken hemma. Träpellets till vänster, halmpellets till höger. En halv liter av varje. Sedan hällde vi in en halv liter vatten i varje, sedan en halv liter vatten till.
Träpellets före:
…och efter.
Efter några minuter började de mjukna upp och den första halvlitern var borta. När vi hade ätit lunch var den andra halvlitern borta och konsistensen var som tjock gröt. En halv liter till gick in och tog längre tid att absorbera men det gick.
Så det räcker för min del. Tycker det funkar helt ok, med ingen större skillnad mellan halm- och träpelletsen.
På plussidan: enkelt att göra, och skönt att slippa tidningspapper i jorden sedan. Sågspån bryts ner rätt fort i landet tillsammans med Bokashi. Kostar ganska lite egentligen.
På minussidan: Det är ju något som måste köpas och förvaras någonstans.
Men det är bra med alternativ. Och självklart kan man kombinera med tidningspapper/kartong och sådant precis som man vill. Bara att hitta en väg som passar just dig.
January 6, 2013
Nu har vi testat biopåsar i Bokashihinkarna under några år, slutsatsen är att de är verkligen bra att ha. Enkla och praktiska. De fungerar bra i jorden. Och inte minst, de gör vintern betydligt lättare!
I början trodde vi alla biopåsar var lika. Så var det inte! De flesta är rätt tunna och är säkert bra om man ska bara bära ut lite grönsaksrester till utekomposten. Men det vi var ut efter var en biopåse som skulle kunna stå fullastad med alla möjliga matrester i kanske ett halvt år. Utan att spricka eller ruttna bort.
Biopåsar är gjort ut av majs på något sätt. (Och tyvärr vet vi inte om det är GMO majs eller inte.) De ser ut ungefär som vanliga plastpåsar men när de kommer ned i jorden bryts de ner som vilken annan organiskt material som helst.
Det innebär att man kan fylla biopåsen med Bokashi och sedan plantera hela påsen. Rätt som det är. Så himla mycket enklare tror jag inte det kan vara.
När påsen med Bokashin kommer ned i jorden blir det till jord precis som vanligt. Processen tar längre tid att komma igång eftersom påsen är lite i vägen men maskarna brukar hitta in rätt fort ändå. Vill man köra igång det hela lite snabbare är det bara att hacka upp påsen lite med en spade när man planterar den i jorden. Efter ett tag är matresterna borta men remsor av biopåsen brukar ligger kvar ett tag till. Men även de blir borta under jorden allt eftersom.
Så hur gör man? Så krångligt är det inte. Man gör precis som man brukar göra med en grön hink (en vanlig hink utan kran alltså).
– Sätt biopåsen i hinken precis som en vanlig soppåse. Bottnar med lite tidningspapper (eller trä- eller halmpellets eller liknande).
– Fyll på med matresterna och strö på Bokashiströ som vanligt. Locket ska sitter på så det blir lufttät, precis som vanligt.
– All mat kan vara med men eftersom biopåsar oftast förvaras ganska längre är det bra om innehållet är så torrt som möjligt. Gärna lite för torrt då matresterna brukar bli blötare allt eftersom. Om resterna kan få rinna av innan de går ner i hinken blir det enklare, inte minst kaffesump.
– Då är det bara att knyta ihop påsen och göra något med den! Den vanliga jäsningstiden (2 veckor) gäller fortfarande så se till att påsen ligger någonstans varmt (inomhus) de två första veckorna. Sedan kan du bunkra dem utomhus hur länge som helst i kylen, har du en gammal tunna eller låda att ha de i blir det snyggare. Ett stort plus är man behöver inte skölja ur hinken efter användning. Man behöver inte heller så många hinkar, det går att använda samma hink jämt om man kombinerar med biopåsar.
– Så, bara att lyfta över till förvaringsstället. Och planterar när det väl passar!
Det vi var ut efter i början var ett sätt att göra Bokashi enklare — både i köket och i trädgården. I köket är det klart smidigare att inte behöver skölja hinkarna, och dessutom att man inte behöver så många hinkar. Sedan är det ganska bekvämt ibland att slippa tänka på var man ska använda Bokashin — lägga man det bara på hög så finns det när man har ett trädgårdsprojekt på gång. Ett plus för många är att man slippa se på matresterna igen, vi är alla olika men det är ju trevligare att bara har med en anonym påse att göra. Och för många är det jobbigt/tråkigt att gräva. När det väl är dags kan man kanske får hjälp att ta hand om alla påserna på en och samma gång.
Det vi inte hade räknat med från början var hur bra detta skulle bli som lösning på lite mer “offentliga” ställen. Förskolor, kontor, fikarum och kaféer. Ställen där det inte finns någon “mamma” (ehem…!) att ta hand om hinken, tömma, skölja, ja, du vet. Är det bara en påse att knyta ihop och lägga undan så är chanserna större att det blir gjort. Det är också klart trevligare för den som sedan tar hand om påserna, om det är en anställd med trädgård hemma, en granne som odlar, barnen på förskolan som ska odla lite.
Ett plus till är att man inte behöver en massa hinkar. Egentligen räcker det med en enda som man byter påsarna i jämt. På skolor och personalkök där hinkarna fylls rätt fort är det ett bra sätt att ta hand om lite större mängder med matavfall.
Hur som helst man gör så är det viktigast är det blir av. Kan vi göra det lite enklare för oss så är det visst värt det!
/Jenny
ps Biopåsarna vi använder komma från svenska företaget SanSac. De finns i många olika storlekar (och även tjocklekar) men vi använder den som passar bra i “vanliga hinkar”. Hör av dig till dem direkt om du har företag och behöver lite större mängder, de säljer bara till företag. Annars finns dessa påsar att köpa på bokashi.se under Bokashi Tillbehör, länken finns här. Det finns även en produkt på marknaden som heter Biobags, ett norskt företag som har ett samarbeta med SanSac och de har många bra produkter. Men tyvärr är de biopåsar de har valt att sälja på konsumentmarknaden (Clas Olsson mm) inte tillräckligt bra som Bokashi förvaring. Tipsa gärna om du kommer över något annat som fungerar bra!
October 23, 2012
Har du hållit på med Bokashi ett tag och blivit nyfiken på allt det här med EM — hur man kan använda EM som rengöringsspray och till mycket, mycket annat?
Ska skriva mer i en annan blogg om de olika användningsområden (och det finns oändligt mycket på webben). Här vill jag bara förklara hur man gör för att “brygga” egen EM spray. Det är inte ett dugg svårt. Tar en vecka men det är inte mycket jobb med det.
För det första behöver du ett par små EM flaskor — den ena med EM koncentrat och den andra med melass. Det är inget märkvärdigt med melassen, den kan du köpa från granngården (men i väldigt stora dunkar!). EM-koncentratet är dock speciellt — det är “moderkulturen” kan man säga, grunden till allt annat i EM-världen. Den heter EM-1 (eller bara “EM”) och går inte att ersätta med något annat.
Det är detta vi använder till att producera Bokashiströ och är grunden till produkten som heter EM Microferm i vår webbutik.
EM (koncentratet) använder man inte direkt. Det fungerar bäst om man först “aktiverar” det genom en enkel jäsningsprocess. Det gör det också mycket mer kostnadseffektivt eftersom man får 20 gånger så mycket på köpet på detta sättet. Efter en veckas jäsning får man något som heter oftast EM-A (aktiverad eller active EM). Detta är i princip samma produkt som EM Microferm, skillnaden är bara hållbarheten och priset.
Även EM-A är mycket koncentrerat. Ska man använda det som spray till rengöring hemma (den enklaste att börja med!) kan man späda ut det 10 till 100 gånger. Det är inte så noga egentligen, testa dig fram och ser vad du tycker är bra. Kolla instruktionerna för EM Microferm på bokashi.se (och även information från NZ och USA för att få lite idéer.) Tillvägagångssätt med EM-A (eller EM Spray som jag tycker vi kan kalla det för) är precis likadant.
Skillnaden mellan EM spray och Microferm? EM spray som man brygger själv har en begränsad hållbarhet. Den ska användas inom en månad efter bryggning. EM Microferm i 2 liters bag-in-box förpackning är producerat i en skyddad miljö och håller ett år. Brygger du själv kan du till exempel gör en ny batch varje månad, 1 liter om gången. De små flaskorna i bilden räcker till 5 liter färdigbryggd EM spray — motsvarande produkt till den som finns i Microferm lådan. Skillnaden är pris — det kostar mindre att brygga 5 liter själv än att köpa 2 liter färdig. Så lite plus och minus är det som alltid, inget rätt eller fel alltså!
Steg 1. Du behöver en flaska EM (EM koncentrat) och en flaska A+ (melass). Finns att köpa på bokashi.se, priset för de båda är ca 200 kr inkl frakt. 250 ml i varje flaska. Sedan behöver du en 1,25 eller 1,5 liters PET flaska. Använd inte glas eftersom detta är en jäsningsprocess!
Steg 2. Nu ska du brygga en liter EM spray. Grundrecept är 0,5 dl EM-1 plus 0,5 dl melass plus 9 dl vatten. Alltså 1 liter totalt. Vattnet ska vara ljummet precis som när man bakar. (Men eftersom melassen är rätt seg kan man lösa upp den först i hett vatten och sedan blanda upp med kallt vatten innan man tillför EM-1. EM tål inte mer än 50 grader så var lite noga här.)
Blanda i flaskan och korka till. Flaskan ska nu stå en vecka och jäsa till sig.
Steg 3. Jäsning. En vecka i värmen. Jag brukar göra så här med en strumpa över flaskan och ställa den över kylskåpet. Vi brukar har 21-24 grader över kylskåpet, men letar fram ett ställe du tycker är bra. Över 20 ska det vara, helst varmare (37 grader är ju helt perfekt men omöjligt att hitta hemma). Kolla lite då och då, känns flaskan hård är det dags att lätta på trycket!
Flaskan ska inte stå i direkt solljus.
Steg 4. Efter en vecka är bryggen nog klart. Eller “aktiverat” som man säger. Det brukar finnas en massa små jäst prickar i vätskan, det är precis som det ska vara. Häll över i mindre flaskor (typ halv-liter PET flaskor) för förvaring. Som allt annat med EM och Bokashi är det så lite luft som möjligt som gäller.
Steg 5. Ta vilken som helst sprayflaska och gör en egen blandning. Jag är inte ett dugg noga med mängder men det hamnar nog oftast runt 1:20 kan jag tänka mig. Helst ska man inte använda en sprayflaska som man har haft kemikalier i, det gör det bara svårt för mikroberna. Lägg till i några droppar citron doftolja om man vill för doftens skull. Sprayflaskan kan man ha på diskbänken och ska helst användas inom en vecka eller så, det blir svagare allt eftersom. När du behöver mer är det bara att ta en ny klunk från PET flaskan (som du kan förvara i ett skåp i köket, mörkt och svalt alltså) och späda ut.
Vad kan man använda detta till? Otroligt mycket faktiskt. Här hemma har vi kört med EM spray i köket, badrummet och resten av huset i 4-5 år. Inte har vi blivit sjuka och jag tycker det har fungerat bra. I städskåpet finns det bara Yes och grönsåpa kvar och det är jag nöjd med.
Testa dig fram, kolla lite på nätet och våga göra lite av varje. EM är helt ofarligt så det kan inte blir fel. Och hur som helst man gör så är det nyttigare än kemikalier. En sak som jag är jätteglad över själv är att det är så mycket skönare på händerna. Jag har aldrig varit bra på att använda gummihandskar och har lidit av det men händerna har blivit mycket bättre sedan vi gick över till EM. Bara det!
Många oroar sig över e-coli och sådant i toan men det har visat sig att EM tar faktiskt lika bra hand om “äckliga bakterier” som kemilkalier gör. Fast på ett annat sätt. Grejen med kemikalier är att man tror man dödar alla bakterier, det gör man aldrig. De är tillbaka rätt snabbt och har oftast då ingen konkurrens av de “goda bakterierna” eftersom de tar oftast stryk när man skurar. Sprayar man istället med så himla många goda bakterier som möjligt (EM!) så blir de dåliga utkonkurrerade helt enkelt.
Inte ett enkelt sätt för oss att tänka i dagens samhälle men förhoppningsvis är det framtidens tankesätt. Och när det gäller just e-coli har det visat sig att EM fungerar lika bra som kemikaliesprayer. Ska letar fram rapporterna och lägger upp dem när jag hittar dem sedan.
Så testa gärna! Vi har tagit hem de små flaskorna eftersom det är ett bra sätt att börja. Vi har även 1 liters flaskor hemma (mer prisvärt) men EM finns i alla möjliga storlekar om man vill gå längre. Man behöver inte brygga en liter om gången, receptet är samma jämt. Bara att räkna fram något som passar dig baserat på samma proportionerna.
Lycka till och hör gärna av dig på facebook (bokashi.se) eller här på bloggen om vad du har testat och hur det har blivit. Eller frågor andra vad de har kommit fram till. Vi får hjälpas åt med det här, allt eftersom kommer vi hitta fina nya alternativer till kemikalier i vardagslivet.
PS Man kan även göra egen Bokashiströ om man har EM koncentratet hemma. Ska skriva mer om hur man gör sedan, under tiden så finns det självklart en hel del info på webben. Problemet kan vara att få tag i bra vetekli, det man köper från typ Granngården är alldeles för mjöligt, det måste vara grövre om man ska lyckas.
Men ska du ändå testa EM Spray hemma kan du lika gärna testa att spraya direkt i Bokashihinken istället för att använda strö. Det blir ju samma effekt eftersom mikroberna är ju likadana och det blir nog billigare i längden.
Men detta är nog bäst om man har redan hållit på ett tag med Bokashiströ och vet hur det fungerar. Orsaken att vi ha strö är att det är så lätt att dosera, när man sprayer måste man gissa sig fram till rätt dos (men ett par skvätt om dagen är nog bra).
June 13, 2012
I helgen slängde jag ut precis allting i växthuset. Och hämtade hem en hel hög murbruksbaljor. Nu ska det blir fart i odlingen därinne!!
Tio stycken blev det, var och en 90 liter. Fyra stycken på vänster sidan och sex stycken på höger sidan kant-i-kant på långsidan.
Just dessa köpte jag på Fixer här i stan, 130 kr styck eller något sådant. Det finns mindre baljor, 65 liter, som kostar 80-90 kr styck, jag köpte även några stycken av dem att ha som blomsterlådor vid huset.
I mitt huvud ser allt detta ut som en oasis med oändligt mycket fina tomater och gurkor (och melon? kiwi? vindruvor även?). Men i verklighet ser det ut lite mer som arbetsplats just nu. Så här har jag tänkt i alla fall…
Första steg var att rada upp allihopa och fyll på ett lager med lecakulor. 5-10 cm eller så. Jag har inte gjort några dräneringshål än och är inte säkert att jag kommer göra det men gör jag det så borrar jag dem nog på sidorna, precis i nivå med lecakulorna. Orsaken är att jag vill ha så bra underbevattning som möjligt och ta vara på all näring som finns i lakvattnet. Jag hade funderat på att lägga en filt över lecakulorna innan påfyllning med jord men bestämde mig för att inte göra det. Rötterna kommer förhoppningsvis att söka sig ned i lecakulorna, de som vill.
Nästa steg: Ett tunt lager med jord (köpjord, billiga säcker från Coop). Sedan tre stycken biopåsar med Bokashi i varje balja. 20-30 liter totalt kan jag tänka mig. Biopåsarna tog jag bara för att det var vad jag hade till hands, självklart spelar det ingen roll hur Bokashin ser ut. Påsarna hackade jag upp ordentligt och spred ut “smeten” lite grovt.
Sedan fick varje balja ett par hinkar med “riktig jord” från min jordfabrik i trädgårdslandet. Vanlig matjord alltså fullt med Bokashinäring från förra sommaren. Och sjukt många maskar! Trivs maskarna i de nya baljorna kommer de verkligen att hjälpa till.
Sedan blev det en säck till med jord till varje balja. Nu börjar det liknar något (och det var dags för en öl kan jag säga). Jag klippt upp jordpåsarna och la dem över baljorna för att minska avdunstningen. Nu funderar jag även om jag ska lämna de kvar och planterar tomaterna i ett hål i plasten. Vad tycker ni?
Något mer vi ska testa är bevattning i växthuset. Bertil kom hem med en jättefin automationsgrej mitt upp i allting och vi har kopplat den till sommarvattnet vi får från sjön. Sedan till en svettslang eller vad det nu heter som ska draperas över alla dessa baljor. Det vore ju jätteskönt att kunna åka iväg några dagar på sommaren utan att behöva ha vattningshjälp till allting. (Och sedan är det lite roligt med sådant pyssel).
All-in-all ett jättespännande projekt tycker jag! Underbart att ha det så rent och “produktionsmässigt” i växthuset — hoppas bara allt växer bra nu! Men sedan blir det så himla enkelt när hösten väl kommer och jag kan gräver ned en ny omgång med Bokashi i baljorna. Kanske byter ut en del av jorden men åndå. Tänk att komma in i växthuset till våren och allt är klart! Bara att tvätta och kör igång med planteringen!
Potatis på gång i de för-detta tomathinkarna. Får se om det blir något till midsommar!
May 9, 2012
Hemligheten med Bokashi är att hålla det så torrt som möjligt i hinken. Svårare än så är det inte!
Men matavfall är oftast en ganska blött historia. Kaffesump, nyskalade potatis, sliskiga rester… Så himla glamoröst är det väl inte men det är som det är.
Man kan göra livet lite enklare och låt maresterna torka upp lite innan de slängs i hinken! Hur man gör spelar ju ingen roll men vi är van att diskbänken ska bli städat och ren och soporna ska vara i sophinken. Lite snygg vill man ju har det.
Jag hittade dessa två grejer hos Ikea för ett tag sedan. Nu har jag lyckats slösa bort kvittot så jag kommer inte ihåg vad de heter och vad de kostade men de fanns i köksavdelningen, rätt nära alla diskhon och skåpdörrar och återvinningsprylar. Den svarta var typ 80 kr och den vita lite dyrare, 140 eller något tror jag.
Den svarta grejen är rätt praktiskt till mycket, men det är skönt att kunna bara skala potatisarna och låta dem rinner av ett tag på plats. Kaffefiltret kan gott sitta där ett tag innan det slängs i Bokashihinken. Räkskal fungerar alltid bättre i hinken om de är någorlunda torra.
Den vita grejen är inte alls dumt eftersom den ena delen har dräneringshål och den andra delen är tätt. Ren och snygg alltså. Säkert bra till mycket annat men just nu pratar vi Bokashi.
Det funkar självklart lika bra med vilken durkslag som helst, man behöver inte köpa nya prylar. Det går även att använda en vanlig blomsterkruka — med dräneringshål och fat om du vill låta innehållet rinna av lite. Här hemma dricker vi kaffe oftast i små prezzokannor, du vet de som man pressa ner kaffesumpen innan man häller upp kaffet (en gammal vana från Nya Zeeland…). Kaffesumpen brukar jag hälla över i en nylon filter efteråt så den kan rinna av i kannan innan den fortsätter in i Bokashihinken.
Det finns säkert en mängd olika idéer, skulle gärna höra vad du gör eller om du har haft problem med lukt i hinken som har blivit bättre av att man låter matresterna torkar upp lite först.
/Jenny
…och en sak till: detta kan man göra oavsätt om man använder kranhinker eller “gröna hinkar” till sin Bokashi. Kör man med tidningspapper och sådant i hinken blir det klart mindre papper om man dränerar av ordentligt först. Men i kranhinkar vill man ju ha vätskan. Då får man helt enkelt testa sig fram och göra som du tycker själv blir bra. När hinken är full kan man alltid lägga en tidning överst i hinken för att ta upp kondensen under locket. Det brukar blir en klar förbättring!
April 27, 2012
Previous page
