Så här gör man en jordfabrik

Foto: Jenny Harlen

En “jordfabrik” är ett bra sätt att göra jord med bokashi när det är krångligt att gräva ute. Eller om du vill producera “finjord” inomhus till vinterns omplanteringar.

Begreppet är ganska brett. Vi hittade på ordet “jordfabrik” här hemma vid köksbordet för många år sedan och har fastnat för det. Egentligen handlar det om ett ställe där man gör jord av sin bokashi (eller för att vara exakt, berika den befintliga jorden med bokashi) någon annanstans än där man tänker odla.

Det kan vara inomhus eller utomhus. Utomhus är det oftast i en odlingslåda eller pallkrage (eller helt enkelt en mindre del av rabatten) där man väljer att odla jord istället för att odla annat. Ett ställe där man kan gräva ner hink efter hink bokashi för att sedan kunna komma förbi med en hink eller skottkärra för att hämta bokashi-fin jord till perennrabatter och andra odlingsprojekt. En utomhus jordfabrik kan man ha i många år, här hemma har vi en stor jordfabrik i trä vi har hållit på med i 8-9 år utan att göra mer än att gräva ner bokashi och hämta ut kärra efter kärra med jord. Jord som motsvarar den finaste gödsel man kan tänka sig.

En sådan jordfabrik blir väldig stark i slutändan och måste spädas ut. Då är det man-tager-vad-man-haver som gäller. Har du en hög med dagstidningar eller kartonger, in med dem bara. Eller en hög med ensilage, vass, sågspån, halm, löv — vad som helst som har lågt näringsvärde för att kunna balansera upp den kväverika bokashin.

En jordfabrik inomhus är lite annorlunda. Den är oftast en balja, låda eller hink som är lagom stor till att ha inomhus i värmen. Grundprincipen är man varva bokashi och “fuljord” i den, hälften var brukar vara perfekt. “Fuljord” har man oftast hemma efter en odlingssäsong: gamla krukväxter, överbliven planteringsjord, misslyckade sådd mm. Samla det under växtsäsongen så har du en perfekt resurs till din jordfabrik.

Syftet med en inomhus jordfabrik är att fixa lite finfin planteringsjord till inomhusbruk under senvintern. Tänk omplantering av krukor, omskolning av småplantor och en bra start till tidig sådd som chilis och tomater.  Det är inte meningen man ska hålla på med jord inomhus jämt, allra bäst är ju att gräva ner sin bokashi direkt på odlingsstället. Men ibland är det oerhört praktiskt att kunna få fram näringsrik planteringsjord när marken ändå är frusen ute.

Så hur gör man?

Egentligen är det hur enkelt som helst. Du behöver en balja/låda/hink och lika mycket fuljord som bokashi. Har du ingen fuljord hemma kan du köpa säckjord, det räcker med den billigaste om inte du vill ha annat.

  1. Hitta en balja, låda eller hink i en lagom storlek. 30-50 liter brukar vara bra. Men det spelar ingen roll om den är större eller mindre, bara du kan hantera den — tänk på hur tung den kommer vara när den är full! Du behöver inte ha lock om den ska stå inomhus, då ett jordlock ändå  fungerar bättre än en plastlock.
  2. Ställ din balja/låda på ett varmt ställe, den varmaste du har råd med om du vill att processen ska gå fort. Har du inte bråttom är det inte så noga med temperaturen. På ett uppvärmt golv kan man räkna med att bokashi blir till jord på ett par veckor, i en kall källare kan det ta veckor eller till och med månader. Men jord blir det.
  3. Börja med något absorberande i baljan/lådan. Om din fuljord är torr är det inget problem, den kommer absorbera fukten från bokashin. Men annars är risken att jordfabriken blir blöt i botten och det är aldrig trevligt. Biokol är superbra som startlager, och eftersom den kommer att laddas med kväve från vätskan i lådan så är det är en win-win lösning. Annars funkar det bra med äggkartong, tidningspapper, sågspån, vad du nu än har.
  4. Varva lager på lager med fuljord och bokashi och rör gärna om lite så matresterna får så mycket jordkontakt som möjligt. Det är trots allt kontakten mellan jord och bokashi som gör att processen kommer igång.
  5. Om du har större bitar mat i bokashihinken så kan du gärna hacka dem till lite mindre bitar, så att de då får mer jordkontakt. Om du vet i förväg att du ska använda en bokashihink till att göra en jordfabrik är det absolut värt att hacka allt i mindre bitar från början. Processen går så mycket snabbare då. (När man gräver ner bokashi i landet är det inte så noga, det spelar inte så stor roll om det tar lite längre eller kortare tid. Men i en jordfabrik inomhus är det trevligare om processen går snabbare.)
  6. Toppa med ett jordlock. 5-10 cm är bra. Lägg gärna en tidning eller handduk över för att balansera fukten men annars behöver du inget lock. Oftast fungerar det bättre utan lock faktiskt, lådan kan andas ungefär som en vanlig bokashihål i marken.
  7. Ha lite koll på fuktigheten i din jordfabrik. Den ska ständigt vara lagom fuktig, ungefär som vi vill att normal odlingsjord ska vara. Inte för blöt, inte för torr. Vattna om det är för torrt, ventilera om det är för blött. Men oftast du behöver inte göra någonting.
  8. Rör helst inte om. Många gör det för att det känns som det snabbar på processen — och det gör det. Det är faktiskt roligt att greja med också, så jag förstår precis om du vill röra om då och då och kolla. Men när den första undrar-vad-som-händer fasen har gått över är det lika bra att låta vara. Orsaken ? För att när syre kommer in i processen omvandlas en del av kolen i jorden till koldioxid och metan och släpps ut i luften. Själva gaserna är inget problem, det är så små mängder vi pratar om här. Men den energi som omvandlas gör bättre nytta i jorden, så kan den stå orörd ett tag är det absolut bättre.
  9. Se till att själva matresterna aldrig får vara ute i öppna luften. Om du rör om, kolla att allt är övertäckt med jord efteråt. Då fungerar processen som bäst.

Hur lång tid tar det?  Det är helt upp till dig.

Om du verkligen curlar din jordfabrik — ställer den på varmgolv i badrummet, har i pyttesmå matbitar, blandar 50/50 jord och bokashi med jordlock kan det gå så fort som två veckor. Kanske till och med snabbare.

Men frågan är om det är så viktigt? Har du ett panikbehov av bra jord till att plantera om chilisådden är det en sak. Behöver du bara ha lite bra jord vid slutet av våren till omskolning mm är det inte fullt så bråttom och då kan du ställa din jordfabrik mindre varmt och låta naturen tar sin tid. Testa lite med olika varianter så kommer du snabbt fram till vad passar dig bäst.

Och om inte allt är färdigt så är det inte heller så noga. Plocka ut de tröga delarna och stoppa dem i nästa jordfabrik bara.

Kan man bygga på en större jordfabrik med nya bokashihinkar?

Javisst, inga problem. Använd en större låda bara och fortsätta att varva så länge du vill. Se till bara att alltid ha ett jordlock. Det som är längst ner kommer att bli färdigt först men det gör inget om man inte behöver använda jorden direkt.

Du kan även göra en jordfabrik utomhus i en kallbod eller ett garage. Även om det fryser därute. Följ samma procedurer, allt kommer att funka på precis samma sätt men tar bara längre tid. Det hänger på värmen: så fort det blir varmt kommer processen igång. Har du möjlighet är det bra att ställer ut jordfabriken i solen till våren, lägg en mörk pressening eller svart sopsäck över för att skapa värme.

Allt blir jord, superfin jord faktiskt. Skillnaden är bara tiden. Och det beror helt och hållet på värmen.

Så inget hokus-pokus här inte. Gör precis det du har lust till. Men ha lite koll på fuktigheten i jordfabriken, och har du möjlighet att ställa den varmt så kan du lika gärna göra det.

Lycka till som nybliven jordfabrikant!

 

Bokashivätska på vintern

Foto: Stina Valheim

Bokashivätska — guldvärt under sommaren och våren. Men nästan lite jobbigt på vintern. Här kommer några tips om hur man kan göra!

Hur mycket lakvatten man får från en kranhink varierar från familj till familj. Oftast blir det mer på sommaren än på vintern då man brukar äta mer frukt och grönt, som är ju är lite vattnigt. En kvart till en halvliter vätska i veckan kanske, om man fyller en hink på en och en halv, till två veckor.

På sommaren och våren är det lätt att använda all lakvatten i odlingen: på balkongen, krukväxter, grönsakslandet, koloni, rabatter, gräsmattan. De flesta växter mår bra av det. Men några, som änglatrumpeter, verkar inte trivas längden och då kan man turas om med något annat.

Men på vintern har man ju inte lika mycket växter att ge lakvattnet till, vilket gör att man får en hel del över. Några tips på vad man istället kan göra med det:

  • Samla lakvattnet i mindre PET-flaskor och frys in dem. Etikett rekommenderas!
  • Gör isbitar av lakvattnet i istärningspåsar eller isbrickor. Det passar perfekt att stoppa en eller två i en vattenkanna med vatten sedan.
  • Ladda gammal jord med lakvatten så den får ny energi till våren. Tänk gamla krukväxter, misslyckade frösådd, påsjord med låg kvalitet. Samla din “fuljord” i en säck, låda, kruka eller liknande och dosera ut lakvattnet under vintern. Det finns inget recept, håll bara lite koll på hur stark du har gjort blandningen. Om du övergödslar din fuljord kan du nog använda den som femstjärnig gödsel sedan, eller blanda ut med något svagare.
  • Ladda biokol med lakvatten. Biokol är en ett superbra tillägg till de flesta jordar men en sak är viktig att känna till: det ska laddas med kväve innan det grävs ner i jorden. Annars kommer det att ta kväve från landet istället och det uppskattas nog inte av dina växter. Biokol suger åt sig väldigt mycket vätska, en säck kan absorbera mycket lakvatten under en vinter. Se till att det är lagom krossad så det är lättare att ladda (och fungerar bättre i landet sedan).
  • Ladda annat smått och gott med lakvattnet; organiska material som du kan tänka dig berika din odling med till våren. Tänk säckar med löv (helst torra), träflis, gammal kompost, hö, halm, vad du nu än har helt enkelt. Täck till om möjligt för att förbättra processen. Desto mer näring och mikroliv man kan stoppa in i diverse organiska grejer nu, desto mer värdefullt de blir sedan.
  • Pigga till en trög kompost med lakvatten. Det tillför näring och mikrober och skyndar på processen så fort värmen räcker till.

Ska man späda ut lakvattnet eller inte? Egentligen behöver du inte späda ut det, så gör det som känns praktiskt för dig. Å andra sidan kan det vara värt att vattna ut med en kanna om man vill få en större spridningsyta, typ köra igång en kompost eller en större hög med löv, flis eller liknande. Tänk på att slutresultatet ska inte vara för torrt  eller för blött, det berömde lagom är alltid bäst.

Känns det som överkurs att hålla på med sådant är det inget som helst problem att hälla lakvattnet rätt ner i vasken. Mikroberna gör oftast nytta på vägen ner i rören, de hjälper till att ta hand om fettansamlingar och annat äckligt som sitter fast där. Men tänk på att inte spola med varmvatten direkt (då dör dem). Då vätskan ofta luktar ganska illa kan det vara bra att hälla ner den sent på kvällen så det kan vila i avloppet under natten utan att någon störs.

Om man bor på landet är det faktiskt väldigt värt att få ner en del bokashivätska i avloppet under året, mikrober jobbar sig genom processen och stannar oftast kvar i trekammerbrunnen sedan och gör avloppet lite friskare och trevligare. Inte för att man är där och luktar precis men det känns bra att veta att det är lite trevligare än det kunde annars har varit.

På sommaren och våren är det oftast inget problem att använda upp allt lakvatten som finns,  då det oftast är en bristvara hur man än gör om man har en större trädgård. Då är det bra att kunna ta fram lite till från frysen och känna att man inte behövt slösa bort vinterns lakvatten.

Under åren har förvånansvärt många sagt till oss att de har bokashivätska som en lite annorlunda gå-bort present. Uppskattas nog inte av alla men vi odlare är ju en helt annan kategori!

 

 

Kaffesump. Guldvärt i trädgården!

Foto: Jenny Harlen

“Hello gardeners! Please take some coffee grounds for your garden!”

Tänk om man gjorde så oftare. Enklare än så kan det inte vara — en korg med dagens kaffesump och en trevlig skylt till förbipasserande odlare. Ta gärna en påse kaffesump hem med dig till trädgården!

Kaffesump innehåller mycket näring som växter uppskattar. Som allt annat finns det plussar och minusar med det (ska lägga upp några länkar) men hur man än gör är det bra att ta hand om det på ett bra sätt.

En gång i tiden växte alla dessa kaffebönor på en buske i Columbia eller Kenya eller någonstans, näring har tagits från marken för att de skulle odlas. De har fraktats långt innan de kom till en kaffekopp nära dig, miljökostnaden har alltså varit rätt så högt. Klart vi kan inte skicka sumpen tillbaka till den exotiska marken den kom ifrån men vi kan i alla fall sluta kretsloppet hos oss. Så det som en gång var jord kommer tillbaka till jorden igen.

Även om man inte komposterar fullt ut kan man kaffekompostera!

Ta hem kaffesump från jobbet, från din lokala café, från en granne. Lägg den i bokashihinken eller strö ut direkt på rabatten. Det spelar ingen roll, bara den kommer ut på landet.

Har du ingen trädgård kan du kanske smyg-kaffekompostera under buskar och träd i närheten?

Allra bäst är om man kombinerar bokashimikroberna med kaffesumpen på något sätt. Finns det inte plats i bokashihinken i köket kunde man kanske göra en separat bokashihink till just kaffesump i all enkelhet. Kolla bara dräneringen (eller lägg lite biokol eller papper i hinken först).

Annars funkar det lika bra att lägga ut sumpen direkt och vattna då och då med bokashivätskan. Mikroberna blir lika pigga och glada av kaffe som oss!

Kaffe i odlingen då.
Fördelar: kvävet förstås. Rätt mycket! Plus en del andra bra-att-ha näringsämnen.
Kaffet kan funka som en snigelbarriär (har dock inte testat själv).
Det jag tycker själv är mest praktiskt med kaffesump är att den är brun från början, smälter in i jorden direkt. Plus att det kostar inget.

Nackdelar: det brukar finnas tungmetaller i kaffesump och de får man ta ställning till. Dricker man mycket kaffe borde man egentligen tar ställning till detta innan man fika och får de i sig, men det gör inte jag heller.

Men funderar lite hur du kunde göra.

Finns det mer kaffesump i närheten som du kunde ta hand om? Om du visade bilden här till din lokala barista vad skulle de säga, något de kunde tänka sig börja med?

Det med kaffesump löser förstås inte världens alla problem men lite vettigt är det i alla fall. Många bäckar små…

Scientists have discovered a new way to use coffee grounds to help save the Earth

How to use used coffee grounds in your garden

Composting with coffee grounds

 

 

 

Bokashi har blivit kändis nu under våren!

Som en vän sa här om dagen – det går bra för mikroberna nu!

Våra bokashimikrober håller på att bli kändisar. De senaste veckorna har de synts i flera nationella tidningar, i några mindre och snart kommer de även “höras” på radion.

Lite smått och gott från mikrobernas värld:

IMG_0150

Först ut i April var Koloni Trädgård med en artikel om Källtorps Trädgård i Stockholm där Sanne och gänget har länge hållit på med Bokashi och EM.
Läs här>>

Lite senare, ett tips i Hemträdgården (tidningen som går ut till alla medlemmar i trädgårdsföreningar runtom i Sverige) om vår bokashi blogg. Man tackar! (Har ingen länk till texten men du kanske har tidningen hemma?)

Hemträdgården

En riktig fin artikel kom sedan i april i Allt om Trädgård. Lena Israelsson skrev mycket om vad bokashi är för något, hur den kan användas och vad man får se upp för. “Det är ett suveränt sätt att förbättra jordkvaliteten”, var slutsatsen.

AoT

Även branschtidningen Viola skrev om EM i sitt vårnummer, om hur EM används i tomatodlingar och på golfbanor här i Sverige.
Artikelförfattaren Marie Hansson, Hushållningssällskapet, är en i branschen respekterad och seriös rådgivare. Lars-Erik Lennartsson på Mölnebo Odlingar är en av Sveriges mer innovativa EKO-bönder.
Läs här>>
Viola

Några lokala tidningar har också skrivit om bokashi i sina odlingsnummer nu under våren. Så vi når ut till en bred grupp odlare lite varstans i landet!

Och en sak till!

Imorgon kommer “Odlar i P1” till Säffle för att göra intervju. Önska oss lycka till… Jag vet inte när just detta program sänds i radio men jag återkommer och länkar självklart hit sedan.

 

Och även en massa böcker!

På köpet har bokashi även varit med i några nya trädgårdsböcker på den svenska marknaden.

godsel-om-tradgardens-naringsliv

Den splitternya boken Gödsel av Tina Råman, Ewa-Marie Rundquist och Justine Lagache skriver om bokashi, med lika fina illustrationer som i boken för övrigt.

 

 

 

urban-odling-tak-terrass-och-balkongUrban Odling av Ulrika Flodin Furås kom ut för ett par veckor sedan och har några sidor om bokashi och hur man kan göra i en stadsodling. Det finns även en DIY design för en “bokashi pall” — kombinerat jordfabrik och kaffebänk. Snyggt!

Även hennes förra bok, Gatsmart odling, tipsade stadsodlare om bokashi.

 

odla-aret-omVilken som helst bok av Lena Israelsson är bra, vi kan inte vara många som inte har haft hennes böcker som trädgårdsbiblar!

Hennes nya, Odla året om, har även en del om bokashi – innekomposten. “Vill du kompostera inomhus finns det bara en metod som fungerar utan flugor och stank,” skriver hon. Håller med!

 

alla-fingrar-gronaFarbror Gröns Alla fingrar gröna från förra året är en riktig handbok med vägledning grönsak för grönsak.

De som trivs bäst med bokashijord har noterats, med bra beskrivningar om hur man gör.

Precis allt kommer från egen erfarenhet, de har hållit på med odling, och bokashi, länge.

 

 

runabergs-froer-gronsaker-kryddor-och-blommor-for-nordiska-tradgardarRunåbergs Fröer av Johnny Andreasson, utgiven för ett par år sedan, tipsar även om bokashi.

 

 

 

 

sjalvhushallning-i-praktiken

Kollade även i bokaffären igår och hittade ett par till böcker som skriver om bokashi!

Maria Österåkers Självhushållning i praktiken skriver om bokashi från en självhushållnings perspektiv — inklusiv hur man gör egna hinkar och strö. Allt behöver inte komma från en affär!

 

odla-ekologisktOch även en till ny bok, Odla ekologisk av Eva Robild har en bra beskrivning av vad bokashi är för något och hur man gör.

Hon visar även hur man gör med den värdefulla (men inte så hallonluktande!) bokashivätskan.

allt-du-behover-veta-om-kompostOch när vi ändå är i gång, den gamla trotjänare Allt du behöver veta om kompost har ett par sidor om bokashi. Båda bokashimetoden, den flyttande vätskan och vad du kan och inte kan ha med i hinken.

Vill man läsa om kompost så finns det mycket att ta vara på här!

 

Pust.

Nu var det mycket.

Har säkert också missat något, så tipsa mig gärna.

Men på det stora hela känns det väldigt bra att våra mikrober nu får den uppmärksamhet vi alla tycker de är värda.

Ju mer vi byter ut kemi mot biologi i vardagen, desto bättre. Och äntligen nu känns det som vi är på rätt spår!

PS Vi har samlat alla tidningsartiklar under åren här på hemsidan, bläddra gärna om du är nyfiken!
https://www.bokashi.se/sv/info/bokashi-i-media.html

Hur kom det sig att ni startade bokashi i Sverige?

Många frågor har det varit under åren: Hur kom ni på idén att börja med Bokashi?  Hur gjorde ni?

Jag tänkte nu i helgen att jag har faktiskt inte skrivit något om “the back story” med bokashi, den långa resan som har involverat många fler än oss under de senaste 8-9 åren. Och som nu, tack och lov, håller på att bli en mindre folkrörelse.

“Så här kan vi inte hålla på!”

Förtvivlan. Panik. Desperation. För tio år sedan kändes det som klimatkrisen växte för varje dag och alla var vi maktlösa.

Matavfall är bara en av de många pusselbitarna. Matjord är en annan. Kanske en av de viktigaste? Och den man pratar minst om.

Bokashi upptäckte vi i Nya Zeeland och helt plötsligt blev det solklart för oss. Detta är för bra att inte finnas i Sverige! Märkligt att ingen verkar ha upptäckt detta. Är det för bra för att vara sant? Eller helt enkelt så att ingen har orkat göra något?

Vi bestämde oss över en natt att i så fall skall vi dra vårt strå till stacken och se till att lära oss allt vi kan om bokashi och samtidigt försöka sprida budskapet över landet.

Inte kunde vi någonting om bokashi i början. Vi läste oss till kunskap, testade allt vi kom på och hade många diskussioner över köksbordet. Skulle man kunna göra bokashi i vanliga hinkar utan kran, kan man göra bokashi inomhus i någon slags jordfabrik, hur gör man under våra kalla vintrar här uppe i Sverige?

Samtidigt lärde vi oss producera bokashiströ från vetekli och EM och startade en webbutik för att göra det möjligt att få ut bokashi till alla vi kunde övertala. Sociala medier var en ny grej, vi fick lära oss blogga, facebooka, och länkar kors och tvärs — inget märkvärdigt nu med nytt för oss då 2008!

Ungefär samtidigt började Anja Vogt och Kaj Westling med EM i Ljusdal. De hade kontakt med en av de två europeiska EM fabriken i Nederländerna (den andra är i Tyskland) och utvecklade ett gemensamt företag: Greenfoot HB.

Det passade oss bra. Vi vill hålla på med bokashi och inget annat. De hade som uppgift att utveckla andra EM applikationer i Sverige, se till att all information var tillgängligt på svenska och att pilotprojekt skulle startas i olika nyckelområden. Och ni som känner till EM vet att det finns många områden med stora potential!

Vi träffades regelbundet, stötte varandra och hjälptes åt med marknadsföring och idéer. Kai och Anja gjorde en jätteinsats under många år men som det brukar vara med pionjärarbete tar det mycket längre tid och kraft än man tror.

I januari förra året tog Ingegerd Clementsson över nätbutiken greenfoot.se från Kaj och Anja och fokuserar på försäljning av EM för hästar. Hon har inte deltagit i företagets utveckling men namnet var något deras kunder kände till och det valde hon att fortsätta med. Hästar får fantastisk nytta av EM har det visat sig över många år, en bra maghälsa påverkar många faktorer inte minst att hålla bort fång.

Nu är det inte så att allt som heter EM är faktiskt EM. EM-1 eller Effective Microorganisms, är ett varumärke som tillhör EMRO Japan, företaget som grundade EM och bokashi.

Originalprodukten är alltså den som produceras i någon av EMROS 56 licenserade fabriker i världen. Två av dessa finns i Europa (Agriton i Holland och Emiko i Tyskland).
Vi använder bara original EM-1 för att producera vårt bokashiströ som säljs på bokashi.se.

Just nu i Sverige finns det två alternativa produkter på marknaden, de som säljs av wexthuset.se och de som säljs av Mikrojord. Hinkarna som Wexthuset säljer är producerade i Australien och de som Mikrojord säljer är gjorda i samma fabrik som våra hinkar, alltså Organiko i Slovenien. Men detta handlar bara om plast.

Sprayet som följer med Wexthus-hinkarna produceras också i Australien. Det bygger på samma teknik som EM (alltså en mikrob-blandning dock med fermenterade frukt) och ska fungera någorlunda OK i bokashihinken. Hur det fungerar i jorden sedan är oklart eftersom all forskning byggs på den ursprungliga japanska original-receptet som alltså är något helt annat.

Ströet som följer med Mikrojords hinkar är producerat i regi av Multikraft i Österrike. Ett etablerat företag som har länge hållit på med olika mikrobiella blandningar. Långt tillbaka i tid var de samarbetspartner till EMRO men det skar sig och de hittade på en egen lösning. Syftet med det de gör är bra, de vill miljön väl, men äkta EM är det inte. Att varumärket används på sina produkter kan man ifrågasätta, det kommer nog stoppas i slutänden.

Bokashi är ju ett generellt ord som alla kan använda. EM är inte.

Bland våra första beslut var att företaget (eller rättare sagt, e-butiken) skulle hetta just bokashi.se. “Bokashi” för att vi vill introducera ordet i Sverige, ett konstigt ord som inte alls är svenskt, men som används av resten av världen. Vi valde att även kalla det för kökskompostering, inte för att bokashi är kompostering egentligen, men det gör konceptet lättare att förstå.

Och “.se” för att vi håller hus på nätet. Mycket har hänt med e-handel de senast tio åren, men vi vill visa att vi finns på nätet, vi säljer bokashi, och här kan man komma för att få tips och idéer och ta reda på vad bokashi är för något.

Nuläget?

Åtta år är det nu. Det har tagit tid men vi har trott på idén jämt och kämpat på (oekonomiskt som det har varit!) för att vi tror att bokashi är värdefullt och viktigt. Att det är ett förvånansvärt enkelt och effektivt sätt att göra skillnad i vardagen.

Något som var och en av oss kan göra här och nu. Något som visar våra barn att vi menar det vi säger: att vi vill hjälpas åt att skapa en framtid som är värd att leva i.

En jord som går att odla i, en mat som går att äta, och en vision att bättre än så kan vi göra med våra resurser.

Så heja alla som håller på med bokashi! Ni är pionjärer och ni visar vägen.

 

 

 

 

 

Bokashi i lite större skala

Kan man göra bokashi på ett storskaligt sätt?

Javisst! Principen är precis det samma som hemma fast i större skala. Lufttät behållare, jäsning, gräver ner. Typ.

Så rent teoretiskt är det inga konstigheter  alls. Men ingen har gjort det på riktigt än i Sverige. Inte på cafe-skola-restaurang-äldreboende i alla fall. Men många förskolor är på gång, superbra jobbat av allihoppa!

Vad är det som gör det krångligt?

Logistik, för det mesta. Att hitta en bra flöde med hinkar, jäsning, eventuell förvaring och nergrävning.  Var ska hinkarna stå? Vem ska ta hand om dem sedan? Var finns odlingen? Hur gör man på sommarn? På vintern?

Precis samma frågor som man har hemma, egentligen.

Just nu finns det flera projekt som står i startgroparna runtom i landet. Ett vandrarhem med storkök och odling (kul!) och en produktionskök mitt i stan som ska samarbeta med en lokal odlingsgrupp. Bokashin ska cyklas från det ena stället till det andra på en speciell lastcykel!

Båda projekt har bra förutsättningar, de kommer nog att lyckas. Till sommaren vet vi mer om hur det har gått, då kommer vi med bilder och berättelser. Tills dess testar vi oss fram!

Men under våra diskussioner har vi kommit fram till att dessa punkter är viktiga:

1. Någon måste ha ansvar för det hela. Bokashi är inte ett process som sköter sig själv, det krävs en plan och någon som ser till att det flyttar på.

2. Logistiken är viktigt. Var finns odlingen och hur får man dit bokashin? Vad slags hinkar/påsar/tunnor passar bäst och var ska de står under jäsningstiden? Hur ska man göra på de olika årstiderna? Finns det plats och funkar det att rulla/bära tunnorna/hinkarna dit de ska?

3. Utbildning. Förstår kökspersonalen processen och är de med på noterna?

Egentligen är det samma funderingar man har hemma innan man kör igång fast på större skala.

Det vi har kommit fram till är att ju enklare ju bättre. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Känns det oklart hur man ska gå till väga, börja lite smått. Några hinkar bara och ser hur det går. Sedan några till och några till tills allt matavfall är med i bokashi-loopen.

När det gäller hinkar och tunnor tror vi mest på vanliga hinkar för att samla matresterna i. Använd befintliga hinkar om de finns. Med eller utan biopåsar.

Jäsningen kan ske helt och hållit i hinkarna om man har plats, annars kan de tömmas i tunnor för jäsning och/eller förvaring. Vi har en stor tunna i butiken på bokashi.se men vi tycker själv den är onödig dyr och att det är onödigt krångligt med tappkran. Ett bättre början är nog helt vanliga tunnor (soptunnor från kommunen) med biokol i botten för att ta upp vätskan och en plastsäck eller gummilist under locket för att täta till den. Någon form av lås eller gummiband för att hålla locket tätt.

Sedan behövs bara en odling och en odlingsmästare för att se till att allt blir till jord sedan.

Och förhoppningsvis till fin närodlad mat som kan sedan serveras i skolköket eller på kafét!

En sak till. Samspelet med kommunen är viktigt. Ta med dem i processen så tidigt som möjligt så de känner sig delaktiga. Tvekar de, kan man kanske få lov att göra ett testprojekt i mindre skala. Det är ju en viktig miljögärning det här och faller den väl ut (vilket det skulle absolut kunna göra) kommer även de att glänsa 🙂

Det är lätt att stirra sig blind på allt detta, frågorna hopar sig. Det finns ingen master plan som man kan kopiera, man får komma fram till ett tillvägagångssätt som passar just er.

Men går du och funderar på ett sådant projekt, ring gärna och bolla med oss. Vi kommer nog fram till något vettig tillsammans!

 

Hur gör man bokashi? Vi har gjort ett par filmer!

I somras gjorde vi ett par filmer om hur man gör bokashi. Hoppas de kan vara till hjälp om du nu funderar på att börja med Bokashi!

I den första pratar vi om hur man gör i köket för att fylla en bokashihink.

 

I den andra tar vi hinken ut i trädgården och visar olika sätt man kan använda det syrade innehållet:

 

Farbror Grön har också gjort en film om hur man gör bokashi. Lite kortare och väldigt bra!

Bokashi och EM sparkar ut “dåliga” bakterier och svampar.

Denna vecka har vi fått flera frågor angående “dåliga” bakterier och svampar. De man verkligen inte vill ha i jorden eller komposten. Salmonella, e-coli och botulism. Svampsjuka höstlöv och äpplen.

Hur ska man tänka runt allt detta?

Vi tog hjälp av EM-kunniga biologer i Sverige och USA. Och det verkar som det är lugnt. EM/Bokashi skapar en fientligt miljö för fientliga mikroorganismer. Så vi vinner och inte de.

Kör på, alltså. Det är lugnt.

Första artikeln (på engelska) från Dr Larry Green, Bokashi Cyckle i USA handlar om just E. coli och Salmonella. (Längre ner finns det mer på svenska.)

Acidic Anaerobic Fermenting Eliminates Pathogens:

One of the concerns with an enriched food waste feedstock is the potential for pathogens like E. coli and Salmonella to proliferate and contaminate compost.

It is well known and established in composting operations that piles do not everywhere achieve sufficient temperatures to destroy these pathogens. Many pathogens survive composting temperatures. This is a major concern as the chances of pathogens ending up in the final product (compost) are improved as more and more food waste enters into the composting process.

Bokashi (Acidic anaerobic) fermenting results in the accumulation of numerous carboxylic acids including butyric, valproic and caproic acids, and these metabolites are highly lethal to pathogens. Fermenting is done by excluding oxygen. The pH shifts into the range 3.5 to 5.5 and the end points in fermenting are typically observed near pH 4.0.

Many tests with 3M petri film and laboratory cultures reveal coliforms including Salmonella do not survive in this fermenting environment and pathogens are rapidly destroyed. The process is so efficient that it is even used to destroy pathogens in pet waste.

Many reports in the literature confirm that pathogens are rapidly destroyed in a low pH environment in the presence of butyric and caproic acids.

Fukishi et. al showed that Salmonella spp are completely eliminated in less than 2 days in the presence of these acids when the pH is less than or equal to 5.5.

E. coli O157 does not do well with organic acids at low pH and with the addition of metabolites forming in the fermenting do not survive. Acids produced in bokashi fermenting all had profound killing impact on E. coli O157.

Even acid resistant rare forms fall off rapidly by the hour in acid media. Note that adding additional factors like anaerobic conditions, competing organisms (non-pathogens) multiplying rapidly in the acidic anaerobic environment, natural antibiotics secreted and expressed by fungi further have lethal impact on pathogens.

Zhao revealed even with highly selected adapted organisms, the killing is abundant and evident.

E. coli are killed very effectively by butyric acid (one of the metabolites observed as fermentation progresses in both pet waste and food waste). This is also very effective at killing Salmonella and other pathogens and is used in preventing pathogen growth on meat products.

Fecal contaminated drinking water containing E. coli O157 and other E. coli spp. was also shown to be efficiently treated with carboxylic acid metabolites found in the ferment.

It is the combination of acids (butyric, caproic, etc.) at low pH, lack of oxygen, natural antibiotics formed by fungi growing in the fermentation process, and likely nitrite derivatives formed in the reducing environment all contributing to effective elimination of pathogens that accounts for this efficient pathogen eliminating capacity. The real evidence is of course in the actual testing where none of the coliforms survive 24 hours in pet waste processing with fermenting.

These efficient pathogen killing mechanisms appeared active in an early pilot study in Armstrong BC in a study monitored by the BC Ministry of the Environment. In this study no pathogens were detected in the fermented end products and when that material was mixed with soil, the native coliforms in the soil were further reduced by 50%.

Läs hela artikel här: https://static1.squarespace.com/static/51c225a5e4b094d93e41f980/t/51f55723e4b083675be314b5/1375033123670/Coliforms_03026013.pdf

 

En annan artikel på sciencedirekt.com bekräftar  sammafattningen att Bokashikompostering (syrlig anaerobisk fermentering) är ett effektivt sätt att eliminera patogener.

Så här skiver de:

The presence of pathogenic microorganisms in municipal waste sludge may create a serious outbreak of water borne diseases if the sludge is used for agricultural purpose. An attempt to decrease the number of pathogenic microorganisms, Salmonella spp. using a simulated acid-phase anaerobic digester was tested in a laboratory-scale batch experiment. Reduction of Salmonella spp. was demonstrated in a mixture of sludge and organic acid, simulating an acid digester of a two-phase anaerobic digestion process. A high concentration of organic acid at a pH value of 5.5–6.0 prevents a decrease in Salmonella spp. concentration. Almost complete destruction of Salmonella spp. is observed within two days if the pH value is maintained below 5.5.

Källa: http://www.sciencedirect.com/…/pii/S0960852402001463

 

Det kom även en fråga om botulism denna vecka. Bokashivän Gita Thorström kollade med Dr Larry Green från BokashiCycle i USA (han som skrev den första artikeln ovan). Vi fick följande svar:

As you probably know, acidity works against botulism. The illness is related to toxins produced by these organisms and it is prevented in an acidic environment as the microbes responsible for the proliferation and formation of toxins don’t produce in acidic environment. Bokashi fermenting drops the pH to around 4.0 and it won’t work above pH 6.0. So you can see the risk is virtually nil. The other factor which may be interesting is the potential for bokashi fermenting to metabolize the toxins produced by the microbe. The toxin is a protein and that will be degraded and consumed by other microbes in the fermenting process as it is high value nutrient for competitors.

I hope that provides you with some answers.
Very Best Regards, Larry Green Bokashicycle LLC

 

Sedan blev det faktiskt en till fråga!

Jag undrar om du vet hur det är med svampsjukdomar som träd har t.ex fläcksjukan på lönnlöv och Bokashi. Kan man kompostera det utan att sprida svampsjukdomar vidare eller ska man bränna de löven? Eller äpplen m prickar dom antyder på en svampsjukdom på trädet. Kan man kompostera m Bokashi utan att sprida vidare???

Vi kollade med Jan Röed, vår EM biolog (botanic-culture.se) och svaret var att det är lugnt, kör på med bokashi/EM komposteringen.

Dom svampar du frågor om och även generellt finns alltid i luften och om man komposterar eller inte har ingen som helst betydelse på framtida angrepp. Men med det vi vet idag så är många patogena svampar känsliga för och tål inte EM kulturen, t.ex Fusarium, Cylindrocladium buxicola (Buxbomsot ), Gaeumannomyces graminis (Rotdödaren ), Botrytis cinerea (Gråmögel) m.fl. Det skiljer sig i fall från fall hur patogenerna påverkas. I vissa fall blir de utkonurrerade av EM eftersom de probiotiska mikroberna snabbt besätter och konsumerar dött organiskt material som patogenerna är beroende av i sin livscykel. I fallet med Buxbomsot så bryter EM ned cellulosaskalet på sporerna ochi fallet med Gråmögel så tål inte patogenen mjölksyran som EM mikroberna producerar.Jag skulle inte oroa mig för att kompostera angripna blad ….. snarare tväremot se bokashikomposten som en hygieniseringsmetod som i många fall är mer effektiv än en varmkompost. Se t.ex artikeln jag skickade tidigare som visar att EM fullständigt slår ut Salmonella & E. coli.

Det gäller ju samtidigt att bestämma sig för varför man använder bokashi istället för en traditionell kompost som bryter ned med syre ….. vad är syftet och vad vill man uppnå ?

Med bokashikomposten kan var och en vara med och påverka klimatproblematiken eftersom en fermentationskompost släpper ut en bråkdel av klimatgaser jämfört med den traditionella komposten, 3,2 % för bokashi och 62,2 % för traditionell kompost. Samtidigt får man ett gödsel med mycket högre kvalité eftersom all den energi som finns bunden i bokashin blir tillgänglig för det mikrobiella livet i jorden och därmed får man en fertilare jord. Också viktigt att komma ihåg att bokashin binder avsevärt mer kväve i komposten och att NPK balansen därför blir överlägsen den traditionella metoden.

Se den holländska rapporten från Feed Innovation Services (ett oberoende vetenskapligt institut som bildats genom spinn off från Wageningen University):

http://www.botanic-culture.se/vetenskap-nyheter.html (scrolla ned till Gödselteknik….)

 

Kolla även en tidigare inlägg om buxbomskjukdom här. http://www.bokashi.se/blogg/?p=1599

Hoppas detta hjälper dig om du är orolig över hur det går till i landet när patogener är i omlopp. Och även om du är bara nyfiken hur det funkar ner i jorden med bokashi och EM.

Tack Larry och Jan för all hjälp, alla har vi lärt oss något här!

“Vanlig” kompostering vs bokashi?

En fråga vi får ofta är “vad är det för skillnad mellan traditionell kompostering och bokashi?”

Svaret: rätt mycket.

Bokashi är egentligen inte “kompostering” som vi känner till den från förr. Vi borde kanske inte kalla bokashi för kompostering men det blev bara så.

“Vanlig” kompostering är en föruttnelsesprocess. Allt läggs på hög och allt eftersom blir det mull ut av det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen är aerobisk och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.

Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en anaerobisk process, luft vill den inte ha. Allra helst ska man gräva ner sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt.

Två helt olika tillvägagångssätt alltså. Men de båda blir till jord i slutänden så vad spelar det för roll?

Den stora skillnaden är denna: det blir mycket växthusgaser från ett komposthög. Det blir mycket lite växthusgaser från bokashi som grävs ner i jorden.

Är det bara du och jag som komposter spelar det inte så stor roll, men skulle hela världen börja kompostera skulle det bli oändligt mycket växthusgaser ut av det. Sådant har vi helt enkelt råd med, globalt sett.

Varje bokashihink som grävs ner i backen fungerar som en mini jordsänka. Alltså ett sätt att förvara kol i marken istället för i luften. Kol i marken är i princip mull/humus; kol i luften är koldioxid och metan — växthusgaser som vi inte vill ha.

Hur då?

Allt levande är ju kol. Vi är gjort ut av kol, allt som växer (eller har växt) är i princip kol: djur, träd, människor, blommor, papper, grönsaker, matavfall. När något växer är allt väl. När ett träd omvandlas till ett trähus är allt väl (kolet “förvaras” i huset). När matavfall ligger under jorden och omvandlas till mull är allt väl. Men när levande kol-grejer “dör”, alltså börjar ruttna, då omvandlas kolet till något annat. När det gäller matavfall och växtrester som ligger på hög så är det koldioxid och metan man får.

Detta kan undvikas genom att göra något anaeorobiskt ut av det hela. Men en kompost som är anaerobisk vill ingen ha, den luktar och  kommer på fel fötter (därför vänder vi dem jämt). Genom att lägga ditt matavfall i en bokashihink, syra det sedan stoppa ner det i jorden, skapar du en anaerobisk process som är faktiskt sunt.

Mycket lite koldioxid/metan släpps från hinken när du öppnar den för påfyllning (annars hade den blivit till en ballong under tiden). Och mycket lite släpps ut när bokashin grävs ner.

På köpet får du mycket mer jord från det hela eftersom ingenting slösas bort.

Foto: Jenny Harlen

So far so good, men man får väl bra jord från en vanlig kompost?

Visst gör man det, har man hållit på länge med kompostering blir man överlycklig över skatten man får varje gång man sprider ut den färdiga komposten.

Men något som är lite sorgligt (utöver kolförlusterna) är att man även förlorar en hel del av den näring som finns i växt- och köksrester när man komposter på hög (oavsett om komposten är varm eller kall).

En trädgårdskompost har inte så mycket näring från början men en traditionell kökskompost har däremot ganska mycket näring på grund av matresterna. Men mycket av den näring som finns sipprar ut pö om pö. Den hamnar i marken under komposten, oftast till ingen nytta eftersom inget kommer att växa där.

Men även om all näring skulle sippra ut från komposten (vilket den inte gör) blir det bra ändå: den fina mullen man får från komposten är fantastisk fin jordförbättring, oavsett om den har mycket näring eller lite. Den gör jorden där den hamnar mer mullrik, lättare och skönare att hantera, trevligare för växterna och mikrolivet.

Med bokashi å andra sidan kan du punktförbättra landet direkt. Om du, till exempel, gräver ner en hink med bokashi i en pallkrage där du ska odla squash till våren vet du att precis all näring kommer tillgodo för squashen. Inget hinner sippra ut (även om den står några månader) och den fina mikrovärld som skapas på plats av mikroberna, maskarna och deras kollegor blir inte störd. Får de jobbar i fred med sina tunnlar, vätska, mineralskapande med mera, får vi en bättre jordstruktur. Allt sådant gynnar våra växter.

Går vi ner på molekylnivå finns det även skillnader. Det som händer när en bananskal, till exempel, ruttnar på komposten är att proteinstrukturen förstörs. Det blir ju till mull allt eftersom fast utom lättillgängliga munsbitar som mikroberna kan tugga i sig. Det som händer i en bokashihink är att proteinerna i bananskalen spälkas upp i sina aminosyror. Dessa är värdefulla för mikroberna båda i hinken och i landet sedan eftersom det är något de kan “tugga i sig” direkt.

Och det är just detta som gör att bokashiprocessen går så snabbt. Inget hokus-pokus alltså, utan att man skapa en väldig fin och effektiv servering av matresterna för småkrypen som gör resten av jobbet.

Som jämförelse kunde man tänka sig ett julbord med, på det ena bordet, en gris; på det andra bordet de vanliga köttbullarna, sillbitarna och skinkskivorna. Vilket bord väljer du?

Bokashi är för mikroberna vad julbordet är för oss. Fixfärdig och enkel väljer vi alla.

När mikroberna i jorden stoppar i sig allt gott från sitt julbord, alltså bokashihinken som du har grävt ner åt dem, så förvaras en hel del av näringen i sina kroppar. De lever inte särskilt länge (och det kommer en ny generation mikrober var 20:e minut typ), och alla dessa “döda” mikrober är fantastiskt nyttiga för jorden. Det är dem maskar och andra småkryp lever av. De som inte äts upp fungerar som långtids förvaring av näring i mineralform (processen heter mineralisering) och det betyder att näringen inte sipprar bort från landet utan stannar mer eller mindre på plats.

En bättre hantering är svår att hitta, egentligen.

Det är mycket som händer som vi omöjligt kan se. Däremot kan vi se när våra växter mår bra, och det gör vi alla som har hållit på med bokashi ett tag.

Så nästa gång någon frågar dig vad det är för skillnaden mellan kompostering och bokashi kan du förhoppningsvis klara av svaret. Inte är det nödvändigt att ta allt det här med grannen men det kan vara intressant att känna till (hoppas jag!).

Dra gärna det där med växthusgaser. Och att det är oftast enklare i vardagen att slippa fylla på, vända och gräva ut en kompost som tar två-tre år att bli kvar och blir inte så näringsrik som man tror.

Men  även detta att man tar näringen i princip direkt från matbordet i köket till nästa års squasharna och morötterna.

Då blir det kanske busenkelt att förstå.

 

 

 

 

EM främjar hälsan inom biodling

EM_53-JOURNAL_cover

Det senaste numret av EM Journal (på tyska) har en intressant artikel om biodling. Om hur man kan använda EM inom biodling för att främja bi-hälsa och skydda mot svampangrepp.

Stort tack till Désirée König som har läst artikeln på tyska och gjort en sammandrag för oss. För er som kan tyska har jag länkat PDF:n nedan.

– EM inom biodling används i Europa nästan lika länge som EM har funnits här.

– EM skyddar mot svampangrepp och kvalster

– EM stärker immunförsvaret

– EM främjar putsningsdriften hos bin

– EM gör bina lugnare emot biodlaren
 
Friedrich Blase arbetade med EM i sin trädgård och sitt växthus i ca 10 år och minskat svampangrepp väsentligt. Då beslöt han att testa EM i ett bisamhälle som hade drabbats av en sjukdom orsakad av svampangrepp.
 
Han sprayade noga in hela bikupan. När sedan bina går genom EM-vattnet förhindras spridningen av sporer. Efter flera experiment kom han fram till en lösning av örter i alkohol, blandat med EM, som han droppade in i bisamhället och då blev han av med kvalsterna. Tyvärr tar detta endast död på kvalsterna som finns på bina.
 
Genom att tillsätta EM i dricksvattnet och i sockerlösningen stärks binas immunförsvar och på det sättet kan många sjukdomar undvikas. Dessutom främjas putsningsdriften hos bina, vilket håller hela bisamhället friskt. Många biodlare har berättat att en liten andel EM (1:50) i dricksvattnet gör att bina föredrar det vattnet.

 

Själva är vi inte biodlare men har många omkring oss som är engagerade så förhoppningsvis kan vi hjälpas åt. Tydligen har man kommit ganska långt med EM användning i båda Tyskland och England och vi har tagit reda på vilka produkter de använder. I England används en produkt som heter Bee-Wellness som vi funderar på att ta hem för att testa, läs mer om den här om du vill.  Den finns som sprayflaska i två storlekar. EM Mikroferm, som i princip är samma produkt, finns i två-liter bag-in-box hos oss.

Det vi skulle vilja göra är att sätta ihop en grupp med biodlare som är nyfikna att testa EM i detta sammanhang. Vi står självklart för produkterna men vi skulle väldigt gärna vilja få igång en diskussion inom testgruppen om vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra.

Jag har tänkt ta kontakt med våra EM kollegor i England för att höra mer om detta, antagligen kan vi komma i kontakt med biodlare där som är duktiga på EM och kunde prata direkt med en eller flera biodlare i testgruppen.

 

Ett steg i taget! Men det känns så oerhört viktigt med våra bin att vi vill gärna hjälpa till om vi kan med EM.

/Jenny

 

Den tyska artikeln finns här som PDF:  EM_53-JOURNAL_biodling

Fotnot:

Eftersom jag ska vara med på Honungsfestival i Kristinehamn nu i helgen (för min del ska jag prata om jord och kompostering :)) kommer jag träffa många biodlare. Förhoppningsvis vill några börja testa med EM så jag har skapat en facebook grupp där vi kan “träffas”. Har du lust att vara med och eventuellt ta del i en testprojekt är du välkommen att hoppa in och se vart det leder oss.

Den heter “EM för biodling” och finns på:
https://www.facebook.com/groups/1463392687303112/

 

Gör jord av ditt matavfall!